Han har snart varit här i ett år, men det är på något sätt nu det börjar på riktigt. Nu handlar det inte längre om att samla upp skärvorna av något som en gång var ett landslag, det handlar inte om att försöka maxa två matcher för att nå ett mästerskap eller att på värdigast möjliga sätt genomföra det mästerskapet.
Först nu ska ett nytt svenskt landslag presentera sig på riktigt. Konturerna av det finns redan, men härifrån ska det cementeras vilken identitet det faktiskt ska ha. Vad som ska utmärka dem.
Alla spelare som försökt sätta ord på det har sagt samma sak. ”Ett lag”.
Går att förstå varför det är spelarnas högsta önskan.
Frågorna har ställts hela veckan, till alla, av alla. Vilken identitet vill Graham Potters lag ha? Vilket fokus har de haft under veckan? Och vad ska man förvänta sig för typ av spel framöver?
Svaren: De ska vara kompakta, ett starkt kollektiv, helt enkelt ett lag.
Det låter jättebra, eftersom det känns längesedan de var det på ett sätt som gick att ta på allvar. Och med den senaste förbundskaptenens experiment så färskt som senast de gick in i en tävlingscykel går det att förstå varför det är spelarnas högsta önskan att faktiskt få sitta ihop igen.
Men därifrån är den mest akuta frågan hur de ska sluta släppa in för många mål?
Ibland känns det som att Potter motvilligt ger det ett försök att förklara den fotboll han ser framför sig för Sverige, att han inte är så sugen på att verbalisera den när vi frågar. Kanske för att det inte är lika enkelt i praktiken som man vill att det ska vara i teorin.
Och det känns väldigt tryggt.
Den individuella kvaliteten att göra skillnad framåt finns. De gick inte till VM för att de var bättre än Polen, de gjorde det för att de gjorde fler mål. Och det var fantastiskt, i ett sånt läge kan och ska man inte kräva mer. Men i ett längre perspektiv behöver helhetsprestationerna höjas för att det här ska bli ett landslag att lita på igen.
Och det är den biten som förbundskaptenen faktiskt är tydlig med. Att lagets struktur är viktigare än vad individen gör. Att nyckeln till ett bra försvarsspel också ligger i ett noggrant anfallsspel. Och det känns tryggt att höra hur han ser framför sig att hans svenska landslag ska vinna, har gjort så sedan han tog över.
Men då finns detaljen med kritiken mot att Sverige inte får fram tillräckligt bra försvarare, att det fostras för få bra svenska defensiva mittfältare. Att det saknas egenskaper och spelartyper för att utgöra ett helt lag. Så frågan om vad han saknar är naturlig, men när Potter får den säger han krasst:
”Mitt jobb är att göra det mesta av vad vi har, snarare än att tänka på vad vi inte har”.
Det han har är spelare som bevisligen kan prestera väldigt bra fotboll på olika håll ute i klubblagsvärlden, men som väldigt sällan gjort det tillsammans i landslaget de senaste åren. Hur det ser ut när just han gör det mesta av dem är en fråga vi förhoppningsvis inte har fått svar på än.