Svenska företag ute i världen möter oftare krav på att tillverkning, inköp och medarbetare ska vara lokala för att de ska få tillgång till kunder och offentliga kontrakt. Detta enligt en färsk analys från Business Sweden som Dagens industri rapporterar om.
Utvecklingen drivs av rena handelskonflikter och protektionism, som den oreda USA:s president Donald Trump har skapat. Men det är också en konsekvens av att stater vill säkerställa strategisk och kritisk produktion. Och av en konsumenttrend där inhemskt och lokaltillverkat anses bättre och mer klimatvänligt.
Oron i Hormuzsundet visar hur livskraftig världshandeln är. När politiska och geografiska hinder uppstår finner handeln nya vägar runt. Samtidigt bidrar hindren till en process av deglobalisering. Och ju längre det går, desto större konsekvenser får det i verkligheten. För ett exportberoende land är det förödande. Att det skulle få konsekvenser kan inte överraska någon, men nu börjar vi se konkretionen.
Mindre bolag drabbas mest, enligt Business Sweden. De har svårare att starta dotterbolag, skapa lokal montering och anpassa produkter. Då kanske de söker sig till enklare marknader, trots att potentialen egentligen är större på den svårare. I längden är detta en stor begränsning för en ekonomi där både små och stora företag fokuserar på export.
”Lösningen behöver inte vara att allt ska ske i Sverige.”
Även somliga som normalt förespråkar handel behöver nog rannsaka sig själv. De kan ibland undslippa sig budskapet att Sverige behöver inhemsk tillverkning av olika material och varor, till exempel maskinkomponenter och läkemedel. Men är det verkligen bäst för konsumenter och företag?
Att säkra försörjning i kris eller krig är förstås nödvändigt, precis som det är viktigt att ha kompetens och kapacitet att kunna hänga med i teknikutvecklingen. Kortade försörjningsled är ofta bra, men lösningen behöver inte vara att allt ska ske i Sverige. Vi har många pålitliga allierade som är långt framme på olika områden.
Ukraina har under hela den ryska invasionen prioriterat att upprätthålla utrikeshandeln. Det är en lärdom för alla stater. Utan export har de inte råd att försvara sig. Utan import stannar till slut försvarsutrustning och inhemsk produktion. Precis som inhemsk produktion ses som en riskreducering, ska ökad handel ses som en riskspridning.