Recension: ”Hope” av Na Hong-Jin
Alicia Vikander och Michael Fassbender överraskar med udda roller i sydkoreanska ”Hope”. En stökig, bökig och alldeles för lång film. Men berg-och-dalbanan är så hisnande att de benknäckande snedstegen går att förlåta, säger filmkritiker Kristoffer Viita.
Tydligt inspirerad av ”Hajen” inleds första akten av ”Hope” då ett monster invaderar en liten fiskeby nära gränsen till Nordkorea.
Tidsperioden verkar vara 90-tal, baserat på avsaknaden av mobiltelefoner, med upptrappade spänningar mot nord: skyltar uppmanar byborna att hålla utkik efter ”spioner”, och den isolerade stämningen gör rädslan för inkräktande element mer potent.
En livrädd polisman springer genom smågator och gränder i jakt på en varelse som krossar allt i sin framfart. Regissören Na Hong-Jin (”The Wailing”) drar ut på spänningen och avslöjar inte hur besten ser ut innan den förvandlat halva byn till kaffeved.
När monstret till slut avtäcks under en halsbrytande jaktsekvens så tar det en stund att vänja sig vid CGI-skapelsen. Ändå accepterar jag de stundtals tv-spelslika datoranimationerna – då imponerande praktiska effekter och riktigt galna stunts ramar in resten av massförstörelsen.
Monstret tillhör ett större sällskap med gäster från yttre rymden. Vad de gör på jorden förblir in i det längsta ett mysterium, liksom det inre livet hos byborna. De är tyvärr något endimensionella och främst definierade av småkomiska egenheter. Men bristen på karaktärsutveckling kompenseras av det furiösa ös som stressar handlingen framåt i en brutal hastighet. Tempot saktar bara ned i mikropauser med toaletthumor som tacksam komisk relief.
Utöver ett skådespelargäng med hög förmåga, särskilt Jung Ho-Yeon (från ”Squid Game”) dyker svenska stjärnan Alicia Vikander upp tillsammans med sin make Michael Fassbender. Det är dock bäst att inte spoilera exakt vad deras roller går ut på.
Trots tydliga influenser från klassiker som ”Alien” lyckas ”Hope” bryta mot genrekonventioner genom att använda monstret för en oväntad metafor över xenofobi och spänningarna mellan Nord- och Sydkorea.
Det finns mycket att kritisera i ”Hope” för den som är på tjurigt humör. Planteringar som aldrig följs upp, en alldeles för lång speltid och så vidare. Men det är samtidigt omöjligt att inte dras med i den vilda berg-och-dalbanan hela vägen till slutet.
Så arbetar vi
SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.