Historikern och akademiledamoten Peter Englund publicerade nyss ”Om att misslyckas”, en tankeväckande, lärorik och underhållande bok som borde hitta läsare också i affärslivet.
Englund sätter bland annat ljuset på Nokias NOKIA SEK 0,00%Dagens utveckling uppgång och fall och drar paralleller till det sovjetiska rymdprogrammet (som också slutade illa). Här avhandlas spektakulära personers tillkortakommanden, misslyckade expeditioner till världens poler och toppar, Palmeutredningen samt författarens egen skräck för dikeskörningar.
En av bokens största förtjänster är att den kan hjälpa oss att se varningssignalerna i tid.
I 30 års tid var luftskeppen höjden av modernitet. De användes för militära och civila ändamål (vilket det talas mycket om i dagens försvarsdebatt). Zeppelinare bombade London under första världskriget men gick också i reguljär passagerartrafik mellan Europa och Nordamerika.
Förhoppningarna som knöts till luftskeppen tycktes obegränsade. Teknikens möjligheter överskattades och det uppstod ”ett slags kognitiv rundgång mellan tidsandans drömmar och teknikens skapare”, enligt Englund.
Artificiell intelligens är förvisso ingen tingest men det finns en parallell till luftskeppen i synen på teknikens möjligheter. Den som bakar in AI i en affärsidé kan bli miljardär i ett nafs. Mycket mänskligt arbete kommer att ersättas av AI-agenter som kan göra det både billigare och snabbare. Förmodligen kommer produktiviteten att öka, förhoppningsvis även välståndet. Det land som kontrollerar de vassaste AI-chipen kan nå världsekonomisk dominans.
När optimismen är som störst är det svårt att föreställa sig allt som kan gå överstyr. Men luftskeppen började så småningom haverera. Det mest kända, Hindenburg, brann upp 1937 utanför New York.
”Mänskligheten skulle ha stått och stampat utan risktagare.”
AI har en destruktiv potential som än så länge bara glimtat fram. Open AI:s omtalade experiment i somras där en AI-agent rymde och hackade en annan plattform för att fuska i ett test bör mana till eftertanke. Vad händer om denna potenta teknik ”rymmer” på riktigt?
Det är klokt att tänka katastroftanken innan katastrofen sker. Men att dra i bromsen i tid är omvittnat svårt. I synnerhet när det gäller något som man redan investerat mycket tid, prestige och pengar i. I Nokias fall handlade det om operativsystemet Symbian.
Coolare företag än Nokia var svårt att tänka sig under 2000-talets första år. Den finska dominansen inom mobiltelefoner var total. Bolaget hade 40 procent av världsmarknaden och håvade in 70 procent av branschens sammanlagda vinster.
Den kris som Nokia sedermera hamnade i var ett slags perfekt storm, orsakad av både interna och externa faktorer. Operativsystemet uppvisade brister redan 2002. Ett par år senare var det föråldrat. Men Nokia kunde inte förmå sig att släppa taget. Att skrota Symbian, som tjänat bolaget väl, tedde sig otänkbart. Svaret blev att investera ännu mer. Till sist fanns det inte mindre än 57 olika versioner av operativsystemet, vilket förstås var ohållbart. I synnerhet som konkurrenten då var Apples nya smarta telefon, som Nokiacheferna hade avfärdat som ”blott en nischprodukt”, enligt Englund.
Vi blundar inför fiaskon. Men att misslyckas är en del av att vara människa. Vill man uppnå något – bestiga ett berg, flyga till månen eller bygga världens bästa AI-chip – måste man våga släppa taget. Mänskligheten skulle ha stått och stampat utan risktagare.
Genom att dyka ned i spektakulära misslyckanden kan vi förhoppningsvis bli bättre på att undvika dem.