Valet är över. Vi är glada och stolta över att Vänsterpartiet i Landskrona har gått framåt och fördubblat antalet mandat i kommunfullmäktige från två till fyra av kommunfullmäktiges totalt 61 mandat.
Fler Landskronabor har röstat för solidaritet, jämlikhet och en stark välfärd. Fler har röstat emot rasism, och det ser vi som en framgång i sig.
Det betyder att vi är fler som vill att staden ska bedriva en annan politik, även om högerpartierna fortfarande har grepp om Landskrona.
Vi tänker använda våra mandat på ett konstruktivt sätt. Och vi tänker inte bara sitta i kommunfullmäktige och reagera på beslut som redan är fattade.
Landskrona stad lägger miljontals kronor och stora personella resurser på lobbyorganisationen Europaspåret, marknadsföring, konsulter och resor till politiska möten (som Almedalen) för att driva detta visionära och orealistiska projekt.
Kommunens uppgift är att ge invånarna välfärd och se till att viktig infrastruktur fungerar, som vägar, kollektivtrafik och vattenförsörjning. Kommunen ska också ta ansvar för miljön och ge människor möjlighet att vara delaktiga i demokratin.
Bakom varje siffra i Landskronas budget finns människor som påverkas. Det duger inte att, som det L-ledda styret har gjort, avsätta 3 procent till överskott i stället för att använda pengarna där de behövs som mest.
Skattebetalarnas pengar ska gå tillbaka till invånarna i form av en välfärd att lita på: en stark skola, en fungerande socialtjänst, en trygg äldreomsorg, en god arbetsmiljö för personalen och trygghet i människors vardag.
Efter valet ser det ut som att Liberalerna, Moderaterna och Miljöpartiet fortsätter styra Landskrona. De kan vara stolta över det som fungerar i kommunen. Men politik kan inte stanna vid att räkna upp det som har blivit bättre. Det krävs också svar på vad som inte fungerar – och framför allt varför. Den som vill förbättra Landskrona måste förstå vilka bromsklossar som står i vägen och varför de har uppstått. En sådan bromskloss är högerpartiernas ideologi, präglad av individualism och en tro på marknaden framför samhällsansvar.
Vem tjänar på bolagiseringen?
I en debatt den 1 september på Matscenen, restaurangen och kaféet på Landskrona teater, sa kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (L) att Landskronaborna har lika mycket insyn i Landskrona Omsorg AB som i de kommunala nämnderna.
Det håller vi inte med om.
En kommunal nämnd är en del av den kommunala organisationen. Ett aktiebolag styrs enligt aktiebolagslagens regler och styrelsen har ansvar för bolagets organisation och förvaltning. Styrelseuppdraget innebär alltså en annan roll och ett annat ansvar än att sitta i en kommunal nämnd.
Därför är frågan om insyn och demokratisk kontroll viktig när skattefinansierad verksamhet flyttas från nämnd till bolag.
Förespråkare för bolagiseringen av omsorgen försvarar den och hävdar att den är en framgång och att den har frigjort 25 miljoner kronor om året till kvalitet och kontinuitet. Vad har det blivit av dessa miljoner? Var är kvaliteten – och vad hände med pengarna?
Fackliga företrädare och personal beskriver en annan verklighet, med pressade arbetsvillkor och bristande förutsättningar. Vikarier nekas fortsatt anställning för att undvika tillsvidareanställningar. Om las, lagen om anställningsskydd, används på det sättet skapas otrygghet. Det påverkar också kontinuitet, erfarenhet och kompetens. Alla de styrande politikerna bortförklarade på Matscenen personalens påpekanden. Att planera vården med långsiktighet och seriositet kan ibland innebära att personalstyrkan behöver vara större än planerat under vissa perioder.
God omsorg bygger på att personalen har tid att lära känna de äldre och skapa långsiktiga relationer. Kvalitet uppstår inte automatiskt genom en viss organisationsform. Den kräver tid, tillräcklig bemanning, kompetens, kontinuitet och en god arbetsmiljö.
Därför räcker det inte att byta ut chefer för att komma till rätta med problem i ett system som styrs av marknadslogik, där ekonomisk effektivitet och besparingar väger tyngre än personalens villkor och de äldres behov. I stället borde högerpartierna granska de politiska krav de själva har drivit igenom och som styr verksamheten.
Pengarna ska gå till välfärden och inte till att försvara en organisationsform.
Samma fråga gäller skatten.
När kommunalrådet Annika Segerlund (M) pratade om att sänka kommunskatten samtidigt som arbetslösheten är hög, barnfattigdomen är ett problem och många människor har svårt att få pengarna att räcka till, är frågan: vilka resurser blir kvar till det gemensamma?
Skatten är inte pengar som politiker bara ”tar”. Det är gemensamma resurser som kan bli lärare i skolan, personal i äldreomsorgen, socialsekreterare och stöd till barn och familjer.
Sverigedemokraternas rasistiska budskap fick inte det genomslag bland väljarna som partiet hade hoppats på. I Landskrona backade Sverigedemokraterna tydligt i kommunvalet. Förnuft och solidaritet stod emot.
För oss är det oacceptabelt att människors oro och utsatthet används för att ställa grupper mot varandra.
Vi vill ha ett Landskrona som håller ihop – med gemensam välfärd, fackliga rättigheter, demokratiskt inflytande, feminism, antirasism och klimaträttvisa.
Vi vill ha en välfärd där människors behov väger tyngre än marknadslogik och kortsiktiga besparingar.
SKRIBENTERNA
Claudia Velasquez, Christer Nilsson, Kerstin Sand, Lars Sand, Ahmed Al-Qash och Jelica Pejkic
Vänsterpartiets nya fullmäktigegrupp i Landskrona
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.