Som tidigare cyklist och numera bilförare ser jag trafiken från båda perspektiven. Cyklister är oskyddade trafikanter och bilister har ett stort ansvar att visa hänsyn. Men ansvar måste gälla åt båda håll. Jag ser regelbundet cyklister köra mot rött, cykla över övergångsställen för gående och köra rakt ut framför bilar som om de alltid hade företräde. Särskilt tydlig verkar okunskapen vara kring skillnaden mellan cykelpassage och cykelöverfart.
Vid en obevakad cykelpassage har en cyklist som kommer från en cykelbana och ska korsa vägen väjningsplikt. Vid en cykelöverfart har däremot fordonsföraren väjningsplikt mot cyklister som är ute på eller just ska färdas ut på överfarten. Skillnaden är avgörande – men hur många cyklister känner faktiskt till den? Även övergångsställen missförstås. Den som leder cykeln räknas som gående. Den som cyklar över ett obevakat övergångsställe har däremot inte samma företräde som en gående.
Här finns en märklig obalans. Bilförare måste lära sig trafikreglerna och klara både teori- och körprov. En vuxen person kan däremot sätta sig på en cykel eller elcykel och ge sig ut i samma trafikmiljö utan att någonsin ha behövt visa grundläggande trafikkunskap.
Varför inte införa ett enkelt digitalt cykelbevis med frågor om väjningsplikt, trafiksignaler, cykelpassager, cykelöverfarter och övergångsställen? Beviset skulle också kunna krävas för att få hyra cykel, elcykel eller andra tvåhjulingar för användning i trafiken. Det handlar inte om att göra det svårare att cykla eller att minska bilisternas ansvar. Det handlar om att alla som delar vägen måste förstå samma regler. Rätten att använda vägen bör gå hand i hand med skyldigheten att känna till dess regler.
Tidigare cyklist och nuvarande bilförare