Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
När Skolverket nyligen presenterade resultaten från den senaste Pisa-undersökningen infann sig en känsla av déjà vu, en förnimmelse av att ha befunnit sig i exakt detta rum, under exakt samma betingelser, en gång tidigare. Korrekta myndighetspersoner vid ett podium, en projektor som kastar grafer mot en vit duk och ett rum där varje linje, varje kurva och varje avvikelse omedelbart laddas med betydelse av högsta nationella intresse. Med allvar i rösten avslutade myndighetspersonerna presskonferensen med att konstatera att OECD:s analyser visar att det inte finns någon enskild faktor som förklarar nedgången i de deltagande ländernas resultat i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.
Bara en halvtimme senare kallade de ansvariga ministrarna Simona Mohamsson och Lotta Edholm till en egen presskonferens, där det basunerades ut att vi befinner oss mitt i en ”skärmpandemi” som har orsakat de fallande resultaten bland världens 15-åringar.