Stefan Liv och Johan Davidsson spelade tillsammans i HV71 under stora delar av sin karriär.
De vann tre SM-guld tillsammans och vara nära vänner. Davidsson var lagkaptenen och Liv stjärnmålvakten.
I kväll är Davidsson på plats i Husqvarna Garden för att se en ny Liv ta plats i HV-kassen.
– Klart det är en speciell kväll, det får man väl ändå säga. Jag tror att det är första gången så många sitter och håller tummarna och hoppas att det ska gå bra för honom. Det är nog inte många som haft det stödet i en första SHL-match, säger Davidsson om Herman Livs debut.
Rent känslomässigt, hur tror du att den här matchen kommer att vara för dig?
– För mig är det naturligtvis jätte-, jättekul. Men det är ganska oviktigt vad jag tycker. Det är en stor kväll för Herman att få kliva ut i buren, kliva ut på isen och känna den atmosfären. Jag hoppas att han håller nerverna i styr och att han faktiskt kan njuta lite av det, oavsett hur det går där ute. Ut och tävla, ha kul, liksom. Det är det jag hoppas för hans skull.
”Det är jättehäftigt”
– För din egen del ändå, tror du att det kommer någon tår här på lineupen?
– Det vet jag inte. Det får vi se då. Men det är som sagt väldigt roligt. Otroligt kul att han får uppleva det här.
– Har du något starkt minne från Herman när han var liten?
– Jo, det har jag. Men det kommer nog inte han ihåg. Både han och Harry hängde kring benen på Stefan. De var ofta med, och jag har ju minnen från när de knappt var en halv meter höga, liksom. Så det är jättehäftigt.
– Till sist måste jag fråga: Vad tror du Stefan känner där han nu befinner sig?
– Det finns inget annat än stolthet i sådana lägen. Jag är helt övertygad om att han är stolt.
– Och att han finns med på något sätt?
– Ja, men så är det. Så länge vi minns så finns han.