Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Ligger på sängen och läser Alan Hollinghursts ”Skönhetens linje”. Ett mästerverk, vågar jag påstå. 80-tal, London, Thatcher, överklass, sex, aids, kokain – och en författare med perfekt gehör för små, små sociala och tonala förskjutningar.
Problemet är att jag ändå bara lyckas läsa ungefär två sidor i taget. Sedan sträcker jag mig efter mobilen och scrollar Instagram, plöjer någon av mina hundratals WhatsApp-trådar och lägger ett spel på en fotbollsmatch.