Resan till Piemonte
Regi och manus Alexandra-Therese Keining, med Helena Bergström, Kjell Bergqvist, Björn Kjellman, Kajsa Ernst, Paola Sambo, Tommaso Basili, Federico Scribani, Ettore Belmondo, Peter Dalle, Peter Haber.
FILMRECENSION. Det här ser ut som en resa vi gjort många gånger förr.
Men Alexandra-Theresa Keinings romantiska komedi tar inte bara de väntade vägarna.
Bra skådespelare och några matskedar syra lyfter den här rapporten om ett sällskaps resa i passionsåldern.
KOMEDI Filmaffischen och bilden här ovan annonserar vad som väntar, men det blir inte riktigt så. Jo, inledningsvis är allt bedövande bekant. Ruskväder och deppigt i Sverige. Ett gäng ansluter från olika håll för en flygresa till varmare Södern.
”Sällskapsresan”? Ännu mer den känslan när en i gruppen är så blandberusad att han måste sättas i rullstol redan före take off.
Det ska anländas till ett gammalt dammigt hus med renoveringsbehov. Det ska öppnas fönsterluckor mot solen. Det ska jämföras väder; snöslask i Göteborg där det är julpyntat överallt. Knappast badväder i alplandskapet Piemonte så sent på året.
Det ska sägas saker som ”sluta nu va’ så typiskt svensk”.
Det ska finnas stiliga män som inte är skandinaviskt stela. Mamma jag vill ha en italienare, som Galenskaperna brukar säga. Nu ska drickas vin och dansas berusat. ”Jag längtar till Italien” gnolade Birger Sjöberg redan för 100 år sedan.
Har mer att säga
Men filmen är inte ännu en variant av ”Under Toscanas sol” eller ”Je m’appelle Agneta”. Manuset har något mer att säga än att Norden är kall och Södern varm.
Huvudpersonen är Lena (Helena Bergström), som flyger till Turin för att begrava sin bror Pelle och ta hand om hans ståtliga hus. Lena är på väg att skiljas och är ledsen för att hennes restaurang i Göteborg inte klarade sig. Med på resan är hennes ungdomsvänner Nico (Björn Kjellman), Bengt (Kjell Bergqvist) och Lena (Kajsa Ernst). I det kompisgänget finns också en skilsmässa, bitterhet och färsk pension. En hund har dött, så det äts antidepressiv medicin.
Åskådare i lika mogen ålder som rollfigurerna kan gissa att själva Italien ska råda bot på många problem. Som så många gånger förr i fiktionen. Vid behov kan till och med en ledig lydig hund dyka upp.
Allt är inte idylliskt. Det finns mäktiga personer i trakten som inte vill ha svenskarna där. Efter en inledande charmoffensiv blir det hårdare takter i umgänget med grannarna. Hotfulla jägare med laddade gevär. Styckets skoningslösa skurk är 60+, en vithårig kvinna med mordisk blick och vass tunga.
Piemonte är berömt för den värdefulla och exklusiva Alba-tryffeln. Den lyxiga ingrediensen betyder mycket för intrigen, och striden om mark och skogar.
Tydligt skrivna figurer
Berättelsen växer sig starkare och vi dras in i huvudpersonernas känslor. Det är välspelat, med tydligt skrivna figurer. Helena Bergströms Eva pendlar mellan uppgivna tårar, trotsig ilska och ett hjärta på väg att tina. Kajsa Ernst gör Lena till en vänlig stöttepelare med författardrömmar. Kjell Bergqvists ångestladdade Bengt lättar stegvis på trycket, och Björn Kjellmans disciplinerade advokat vågar till sist öppna sig. Kjellmans rollfigur pratar en imponerande italienska.
Peter Dalle har en liten roll som Evas make, en tårdränkt stackare som desperat klänger sig fast vid henne. Peter Haber har en ännu mindre roll som Bengts bror. Nina Zanjani roar i en kort cameo på Landvetter.
Smidigt berättad och snyggt filmad av fotografen Ragna Jorming, som läckert fångar de italienska landskapen och skogarna i ljus och mörker.
Visst är receptet för att bota det nordiska svårmodet välbekant. I eftertexten sjunger Lill Lindfors låten ”Rus” av Peps Persson, rimmad visdom från 1970-talet: ”När vinet glöder i de fyllda glasen och vi börjar bli i gasen, då lossar tungans band. Vi som gått omkring och vart så blyga, vi slutar upp att smyga, modet kommer efterhand. Mitt hjärta har en frusen inneboende, med pajat självförtroende som inte mår så bra.”
Kom loss, knäpp upp, slappna av. ”Resan till Piemonte” är en gammaldags rar komedi om vänskap och att aldrig sluta försöka genomföra sina drömmar.
Filmen har premiär på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.