Redan 2020 fattade riksdagen beslut om fyra nya regementen i Sverige. Sex år senare har inte mycket hänt, enligt DN. Ingen verkar veta när de ska börja byggas. Än mindre när de kan tänkas vara klara.
I Östersund har Jämtlands fältjägarkår, som ingår i I21, pressats in i provisoriska lokaler på Frösön. Det välbehövliga nya regementsområdet bromsas av utredningar och något så ovanligt som en svällande bergart.
”Vi har inte fällt ett enda träd”, säger överste Joakim Karlquist till DN.
Det ser inte ljusare ut i Sollefteå, där I21:s expansion överklagats till domstol. Försvarsmakten hoppas att de nya lokalerna står klara 2033-34, men det var innan detaljplanen överklagades.
Än värre är situationen i Falun, där I13 är i desperat behov av ett sammanhängande område. Staber är i dag utspridda och värnpliktiga måste ta cykel till serviceförråden. Sällsynta fåglar, fladdermöss och grodor har försenat byggandet. Det finns till och med planer på att anlägga en ”naturkorridor” tvärs igenom regementsområdet för att freda djuren, enligt Aftonbladet.
Nästan komiskt, om läget inte var så allvarligt. Det finns en överhängande risk att upprustningen bromsas av utrymmesbrist. Antalet värnpliktiga som kallas in ska kommande år öka med 50 procent till 12 000. Var ska de bo, utbildas och öva?
”Utan nya regementen kan inte försvaret förverkliga sina ambitioner att växa och bli den kraft som behövs för att avskräcka Ryssland.”
Det enda glädjeämnet i sammanhanget är A9 i Kristinehamn. Där har bygget i alla fall kommit igång och ska vara klart 2029.
Politikerna har insett det säkerhetspolitiska lägets allvar men har samtidigt underlåtit att anpassa byråkratin. Myndigheterna jobbar var för sig och utifrån sina perspektiv. Inte sällan har de synpunkter på varandras arbete. Detaljplaner, bygglov, miljöutredningar och överklaganden tycks ta lika lång tid i dag som före Rysslands invasion av Ukraina.
I ljuset av dessa svårigheter ter sig den snabba avrustningen under 1990-talets slut och 2000-talets första år som komplett vansinnig. Vad tänkte politikerna på? Den eviga freden var en illusion. Är det något historien visar så är det att konflikter och krig återkommande blossar upp. Det borde förstås svenska politiker ha tänkt på innan regementen stängdes på löpande band. Inga vapenslag eller förband fredades. I exempelvis Östersund lades A4, F4 och I5 ned. Tomma kaserner runt om i landet såldes till entreprenörer som byggde om dem till kontor och bostäder. Att backa tillbaka detta är förstås omöjligt. I stället måste infrastrukturen byggas upp igen från scratch.
Det misstaget får aldrig upprepas.
Glappet mellan politikernas ambitioner och byråkratins realiteter är oroväckande. Självklart måste myndigheter och kommuner förhålla sig till lagar och regler. Men kanske finns det sätt att anpassa dem till omvärldsläget?
Hoppingivande är att en utredning som ska granska just svårigheterna att etablera nya regementen har tillsatts. Den ska bland annat föreslå regelförenklingar och utvärdera möjligheterna att förenkla, förkorta och till och med bortse från överklagandeprocesser i syfte att påskynda byggstarter.
När utredningen är klar, senast i slutet av februari nästa år, har Magdalena Andersson (S) antagligen lyckats bilda en regering. Det faller på den att raskt omsätta förslagen i lag. Socialdemokraterna har ett särskilt ansvar, eftersom de tilltänkta samarbetspartierna V och MP sannolikt inte är lika konstruktiva i de här frågorna.
Låt inte fler år gå till spillo. Utan nya regementen kan inte försvaret förverkliga sina ambitioner att växa och bli den kraft som behövs för att avskräcka Ryssland.