En av de viktigaste trygghetsfaktorerna vid kris är tillgång till information. I de nya trygghetspunkterna ska kommuner samla invånarna, ge dem värme, dricksvatten och information, samt möjlighet att ladda mobilen. Men vad ska de med mobil till om skyddsrummet är frånkopplat omvärlden?
Tänk om det värsta händer. Sverige blir attackerat av främmande makt, och plötsligt är du tvungen att söka skydd i ett skyddsrum. Många springer ner i samma skyddsrum, olika väl förberedda. Ni stänger dörren mot omvärlden och väntar.
Skyddsrummet har tjocka betongväggar och avstängd ventilation för att skydda er mot det som sker utanför, men är resten av familjen säker? Om det börjar bli fullt – hur ska du veta att luften räcker? Finns det plats i ett annat skyddsrum? Hur ska barnen utbildas om kriget pågår år efter år med bruten omvärldskontakt?
Ukraina har behövt ta ställning till de här frågorna de senaste åren. Information och kontakt med omvärlden är viktigare än någonsin, och för att skyddsrum ska vara trygga idag krävs mer än betong och ventilation.
Dagens skyddsrum följer krav från förra århundradet Sverige har ett väl utbyggt nät av 64 000 skyddsrum med plats för 7 miljoner invånare, ca 70% av befolkningen. Majoriteten byggdes mellan 1940- och 1990-talen med statligt stöd. Långt innan vårt informationsflöde migrerat till Internet och fiberutbyggnad var en fråga.
Det betyder att uppkopplingen inne i de flesta skyddsrum är gravt bristfällig. Det rimmar illa med att en av de viktigaste trygghetsfaktorerna vid en kris är tillgång till korrekt information.
I ett pilotprojekt Helsingborgs stadsnät genomfört i samarbete med den ukrainska staden Vinnytsia kopplar vi upp skyddsrum med indragen fiber, mobiltäckning och mobil reservel. Om större avbrott inträffar, t ex vid en attack mot kommunikationer av det slag vi ser i Ukraina, går skyddsrummen över till ödriftskommunikation via stadsnätsfiber. Krisledningen kan fortsätta sammanställa och distribuera kritisk information.
Genom modern teknik mäter vi antal besökare i skyddsrummet och luftkvaliteten, och skickar informationen vidare till krisledningen. Via krissidan kan staden vid behov uppmana till omplacering till skyddsrum som har mer plats, och information om luftkvaliteten talar om när besökarna behöver använda den manuella ventilationen.
Det första skyddsrummet invigdes i april och är besiktigat och godkänt av MCF. Men vem ska stå för uppgraderingen när ansvaret är delat? Fastighetsägaren ansvarar för att skyddsrummen är fysiskt iordningsställda enligt MCFs kravlista, men den omfattar endast fysiska krav. Kommunen ansvarar för allmänhetens trygghetsupplevelse i händelse av kris, men har inte rådighet över det fysiska utrymmet.
Risken är att skillnaderna bli stora mellan skyddsrum i olika delar av landet, och i olika delar av kommunerna.
I Sverige finns idag 180 stadsnätsbolag, de flesta kommunalägda. Sveriges lokala stadsnät har redan idag uppdrag inom civil beredskap från PTS. Vi kan tekniken, har organisation på plats och full kontroll över infrastrukturen. Vi vill därför uppmana nästa regering att lära av erfarenheterna från Ukraina och utöka uppdraget kring skyddsrummen till att också omfatta kommunikation.
I Ukraina ställs idag krav på att alla skyddsrum ska vara anslutna till fibernät för att säkerställa att samhället fortsätter fungera även vid en attack. Sverige behöver avsätta resurser för att säkerställa samma ambitionsnivå. Beredskap betyder att Sverige ska vara redo.
Ge oss uppdraget att skapa trygga skyddsrum för alla svenskar.
Mia Rolf, vd Pingday, Helsingborgs stadsnät
Robin Olsson, affärsområdeschef – Digital infrastruktur, Malmö Stadsnät
Bo Plym AO-chef Jönköping stadsnät och VD Netsam
David Hjälmgården, vd Fibra, Västerås, Strängnäs och Hallstahammars stadsnät
Peter Lilja, vd Kumbro
Mats Berggren, vd Umeå Energi UmeNet AB, Umeås Stadsnät