Fredrik Nettelblad skriver i ett debattinlägg i GP att han ”har adhd ”. Han undrar vad det är som provocerar med Carina Bergfeldts tv-serie ”Jag och alla mina bokstäver”. Han skriver: ”Handlar det om att människor med adhd fick berätta om sina egna erfarenheter? Att vuxna kvinnor som fått diagnos sent fick beskriva vad den inneburit för dem?”
Jag studsar till när jag läser att Nettelblad inte tycker att människor med diagnosen ADHD ges tillräckligt utrymme att berätta om sina erfarenheter. Min erfarenhet är snarare det motsatta. De senaste decennierna har vi blivit närmast översköljda av medicinska begrepp och förklaringsmodeller på mänskliga reaktioner och beteenden. Diagnoserna slår i taket, likaså utskrivning av psykofarmaka. Detta sker trots svag evidens och bristande långtidsuppföljning.
De senaste åren har emellertid allt fler forskare, kliniker och människor med levd erfarenhet ifrågasatt den växande marknad som utreder huruvida barn och vuxna har diagnosen adhd. För egen del handlar detta framför allt om att många av dem jag möter i mitt arbete inte vill ha en diagnos. De söker i stället någon som har tid och som lyssnar till hur de har det och hur de mår.
Inga blodprover
Min kritiska hållning handlar också om att det inte finns individuella medicinska prover som vidimerar att personen i fråga ”har adhd”, inga blodprover, heller ingen röntgen. Adhd är en symtomdiagnos som baseras på subjektiva beskrivningar och antaganden av den som utreder.
Nettelblad skriver att han ”har adhd”. Jag undrar vad han menar med det? Syftar han på hur han känner sig inombords eller hur han fungerar i relationer och olika sammanhang? Om så är fallet, menar jag att detta borde vi fokusera betydligt mer på, men lösningen är inte fler psykiatriska diagnoser. Snarare tvärtom.
Nettelblad refererar till professorerna Markus Heilig, Paul Lichtenstein, Mikael Landén och Martin Ingvar som nyligen skrev på SvD Debatt att det är ”olyckligt att ideologiskt drivna röster dominerar medieutrymmet”. Nettelblad menar att detta är anmärkningsvärda ord från forskare.
Det stämmer inte, alltfler forskare och kliniker visar att diagnosen adhd vilar på lösan grund
Jag instämmer i att det är anmärkningsvärt att forskare påstår att mina och andra kritikers kunskap och erfarenheter är ideologiskt drivna. Det stämmer inte, allt fler forskare och kliniker visar att diagnosen adhd vilar på lösan grund. Det betyder inte att många barn och vuxna inte har svårigheter att navigera i skola, arbetsliv och samhället i stort. Men det är en annan diskussion, vilken vi borde fokusera betydligt mer på, och inte minst ge ekonomiska förutsättningar.
Carina Håkansson, phD, leg. psykoterapeut, socionom