Man lär så länge man lever.
Det här går att relatera till unga landslagsspelare, men låt mig börja med mig. Bosön badade i septembersol när landslaget tränade, vi stod där och njöt i värmen och kanske sa jag högt eller bara tänkte:
– Åh, vilken amerikansk ursprungsbefolknings-sommar vi fått!
Sen blev det kanske för krångligt, så jag använde ordet ”brittsommar” i stället, innan jag bestämde mig för att dyka ner i definitioner och etymologi. Så kom det sig att jag, efter kanske 40 års villfarelse, lärde mig att ordet brittsommar inte syftar på britter, utan på Britta. Eller möjligen Birgitta.
Är det här något ni alla vetat hela tiden, utan att berätta?
Nåväl. Man lär, som sagt, så länge man lever.
Hugo Larsson och Lucas Bergvall stod på pressmenyn för dagen, och de är mitt i lärandet. Jag gillar båda, på väldigt olika sätt. Lucas är inte särskilt öppen utanför sidlinjerna, men ge honom en fotboll så ser man vem han är. Hugo är kul, en Svarte-spjuver med ett konstant osäkrat leende.
Hugo fick förstås prata om hur han upplevde att sidsteppas inför VM-slutspelet – han var den ende som verkligen hade rätt att känna sig undanskuffad – och gjorde det både moget och bra. Klart han var besviken, men efter en-två dagar (verkligen?) gick han vidare, opererade bort halsmandlarna och njöt av semestern.
Man måste ha råd
Lucas Bergvall manglades om sin kontraktsförlängning i den olycka till fotbollsklubb som heter Tottenham. Det finns mycket att säga om vägen dit, men det gjorde han inte. Han är kvar, han ser det långsiktigt, De Zerbi (”coach” som Lucas säger) har pratat både om Bergvalls kvalitéer och utvecklingsområden. Och ingen kan ifrågasätta att en klubb som förlängt med Micky van de Ven och Pedro Porro, och värvat för fyra-fem miljarder har ambitioner om att göra en resa.
Det finns sämre platser att vara på, även om det kanske inte känns så just för tillfället.
Både Larsson och Bergvall är i London, i Premier League, men den intressanta frågan för svensk landslagsfotboll är inte var de är, utan vart de är på väg.
Vilken sorts spelare kan de bli i landslaget? Vilken sorts spelade kan de tillåtas vara?
När Tottenham utvecklades under Ange Postecoglou fick tonåringarna Archie Gray och Lucas Bergvall nyckelroller. När de slogs för livet i våras valdes Bergvall bort för, låt säga, Rodrigo Bentancur. Erfarenhet, elakhet och klokskap gick före den framforsande, svårkontrollerade, unga urkraften.
Man måste ha råd att släppa Lucas Bergvall fri.
Nästa fas i projektet Potter
Strukturen måste finnas där.
Jag frågade honom hur han själv ser på de delarna av honom, om han kan bli mer mogen, kontrollerad i sitt spel. Kanske gå en smula bort ifrån den där viljan att gå in i en match, vilja dominera den, ösa på med allt han har istället för att spela med kontroll.
Han förstod vad jag menade sa han, men:
– Det är svårt att ändra på den man är.
Hugo Larsson har redan gjort det, lite. Hans plats i Eintracht Frankfurt förra säsongen, före Fulham-flytten, var en lägre mittfältsroll. Mer sexa än åtta, mer balanserande än anfallshot.
Man lär så länge man lever.
Sverige är ett par timmar för nästa fas i projektet Potter, Nations League-premiär mot Rumänien. Hugo Larsson pratade om att det känns som att förbundskaptenen vill bygga ett lag som är ”lite mer aggressivt, lite mer modigt”, med en mittfältsuppställning som passar honom.
Ett bra lag har råd
Jag vet inte det, men jag hoppas att laget kommer ett steg närmare att hitta en balans, en struktur och en ordning som gör det lättare att ha råd med frihet. Om defensiven sitter tryggt så blir platsen större för Lucas Bergvalls offensiv, för Alexander Isaks kreativitet, för Besfort Zenelis balettfötter och blick.
Senast Sverige spelade fotboll, mot Frankrike, gjorde de sina bästa försvarsminuter i hela VM (tills Frankrike fick nog). Bergvall var kanske bäst på planen i en halvtimme, i ett 4-4-2-system som gjorde laget tryggare än tidigare.
Jag tror att det finns lärdomar att dra av det, för både Bergvall och laget. Ett landslag som är tryggt och säkert, som vet vilka de är, som kan försvara… ett sådant lag kan också ta sig friheter.
En sån frihet kan heta Lucas, eller Hugo. Ett bra lag har råd med det.