Tidöpartierna förlorade valet, men har ändå skäl att fira: valdeltagandet ökade lite grann på totalen, vilket verkar bero på att det ökade fenomenalt mycket i många så kallade utsatta områden.
Ronna södra i Södertälje, upp 17 procentenheter till 65 procent. Rosengård centrum i Malmö ökade med cirka 13 procent. Många fler exempel finns.
Succé?
Ja, för demokratin frodas med deltagande. Demokratin blir bättre när fler är med.
Och att demokratin gjort stora framsteg i just utsatta områden borde inte minst Tidöpartierna glädjas åt, efter en mandatperiod av prat om att alla som kommer till Sverige måste omfamna svenska värderingar.
Som demokrati, jämställdhet, individers okränkbara fri- och rättigheter, att vara en god granne, en produktiv medborgare.
Som gör rätt för sig och bidrar.
Med skatteintäkter, förstås. Men med sin röst i demokratiska val? Inte lika självklart, visar det sig.
SD:s dåliga valresultat sägs bero på ”invandrarrösten”, som SD-politikern Kent Ekeroth uttryckt det. Som om röster som lagts av medborgare med utländsk bakgrund på något sätt skulle förfuska valresultatet; som om deras röster inte borde räknas.
Kanske ville SD-ledaren Jimmie Åkesson förekomma en neslig valförlust genom att vädra denna konspirationsteori redan i SVT:s slutdebatt inför valet. Och en och annan profilerad M- och KD-politiker har sedan stämt in i den unkna sången.
Utöver att resonemanget är antidemokratiskt och främlingsfientligt, är det helt enkelt felaktigt. Det finns ingen utslagsröst, valet avgörs inte av någon väljargrupp utan av var och en som röstar.
Och om man nu prompt måste klumpa ihop väljare till någon sorts klossar, så är väl de större klossarna – gruppen kvinnor, till exempel – mer avgörande än de mindre?
Men till och med Jimmie Åkesson förstår nog att han inte kan stå i en partiledardebatt och antyda att kvinnors röster inte skulle vara riktigt legitima.
Att ledande sverigedemokrater uppvisar brist på demokratisk fingertoppskänsla är inte konstigt eller överraskande – föraktet för liberal demokrati sitter i populismens ryggmärg.
Men nog är det också märkligt att V-ledaren Nooshi Dadgostar, två dygn efter att nyheten briserade, inte med ett pip kommenterat att det pågår en förundersökning om eventuellt valfusk i Dalarna – fusk som kan ha burit en V-kandidat till riksdagen.
Hur svårt kan det vara att bara fördöma varje försök att korrumpera demokratin?
Vänsterpartiets tystnad ger nu syre åt krafter som vill misstänkliggöra hela grupper av väljare, när så gott som alla som röstar bara utövar sin demokratiska rätt att påverka.
Det finns ändå sverigedemokrater som tar avstånd från pratet om röstboskap:
”Vi måste komma tillbaka på något vis och det gör vi inte genom att skylla på väljarna. Hela retoriken är idiotisk”, säger avgående SD-riksdagsledamoten Nima Gholam Ali Pour från Malmö till Sydsvenskan (22/9).
Vilket inte gör det mindre bekymmersamt att ledande företrädare för regeringspartierna varit så tysta om SD:s utfall.
De övriga partierna borde samfällt stå upp för demokratiska grundvärden när de utmanas av ytterkanterna. Ändå svajas det här och var. Då är det skönt att demokratin vinner mark på Rosengård och i Ronna.