Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
REPLIK | FORSKNING
Ulf Danielsson (SvD Debatt 21/9) sätter fingret på något absolut centralt just nu. När AI snabbt kan producera övertygande artiklar och ansökningar blir välskriven text ett svagare tecken på vetenskaplig kvalitet. Därmed försvagas också ansökningarnas värde som beslutsunderlag.
Diagnosen håller, men tyvärr faller lösningen som förespråkas. Danielsson vill utvärdera forskningsmiljöer i stället för individer och låta granskare använda AI som stöd. Båda förslagen är rimliga, men båda lämnar grundmekanismen orörd. Fördelningen liknar en auktion där forskare konkurrerar med löften om framtida resultat. När AI gör övertygande löften billiga att formulera blir det svårare att skilja forskningspotential från presentationsförmåga, oavsett om individer eller miljöer konkurrerar.
Alternativet till auktion är orkestrering. I stället för att be forskare beskriva vad de tänker göra kan finansiären observera vad forskningsmiljöerna faktiskt gör och har gjort. Forskningsprocessen är redan digital. Data, kod, protokoll, preprints och revisionshistorik produceras löpande i digitala format. Om den strömmen görs maskinläsbar blir bedömningen kontinuerlig i stället för episodisk, och den bygger på resultat i stället för utfästelser. Maskinläsbarheten kan sänka kostnaden för att sammanställa underlag. Bedömningen kräver fortfarande vetenskapligt omdöme och spårbarhet från resultat till material och metod. Finansiären bör, kort sagt, byta informationskälla. Detta föreslås göras genom två steg.
I steg ett bör forskningsfinansiärer uppmana miljöer intresserade av finansiering att leverera en maskinläsbar ström av resultat med spårbart ursprung. AI-agenter sammanställer underlagen och föreslår relevanta kombinationer av forskningsmiljöer. Sakkunniga bedömer kvalitet och potential; finansiären ansvarar för besluten.
I steg två sammanför finansiären miljöer med kompletterande kompetenser kring ett forskningsuppdrag. Miljöerna utvecklar gemensamt upplägget inom en tydlig mål- och budgetram. Urvalet föregår därmed förslagsarbetet, och finansiären tar ansvar för att sätta samman den kompetens uppdraget kräver.
Danielssons alexanderhugg träffar i våra ögon inte den gordiska knuten. I stället för att fortsätta verka inom ramen för den tidigare ordningen bör vi vända oss till tekniken och se vilka möjligheter som nu föreligger för ett helt nytt hugg. Orkestrering bör först prövas inom riktade forskningssatsningar. Modellen måste ge plats åt nya miljöer och oprövade idéer, samtidigt som fri grundforskning värnas. Finansiärens uppgift blir att identifiera och förena forskningsförmågor, med dokumenterat arbete som underlag. Då kan mer av forskarnas tid ägnas åt att skapa kunskap.
Johan Magnusson
professor och föreståndare, Swedish Center for Digital Innovation (SCDI), Göteborgs universitet
Jonny Holmström
professor och föreståndare, Swedish Center for Digital Innovation (SCDI), Umeå universitet
Läs även