Sverige står inför en omfattande utmaning. Stora delar av den befintliga infrastrukturen för vatten och avlopp (VA) är ålderstigen och i behov av förnyelse.
Samtidigt ställs allt högre krav på robusta VA-system. Vi tar rent vatten och fungerande avlopp för givet, men en förändrad geopolitik och tilltagande klimatförändringar sätter denna kritiska infrastruktur under stor press. Om vi menar allvar med klimatanpassning och samhällsberedskap måste vi också våga diskutera hur behoven ska finansieras. Vi anser att kommande regering bör öppna för privat finansiering av svensk VA-infrastruktur.
Investeringsbehoven uppgår till omkring 560 miljarder kronor fram till år 2040. Det motsvarar nästan tio procent av Sveriges BNP. Trots detta investeras i dag betydligt mindre än vad som krävs. Resultatet är en växande investeringsskuld som riskerar att leda till fler omfattande driftstörningar, större sårbarhet och högre framtida kostnader för samhället. Sedan 2020 har dessutom ett flertal vattenrelaterade direktiv omarbetats av EU. Dessa skärpta krav på vatten- och avloppssektorn driver ett omfattande investeringsbehov i svensk VA-infrastruktur, särskilt inom avancerad rening, klimatanpassning, ledningsnät och dricksvattenskydd.
Investeringar krävs för att rusta upp befintliga ledningsnät och vatten- och avloppsreningsverk. Samtidigt måste systemen anpassas till ett förändrat klimat med fler skyfall, översvämningar och andra extrema väderhändelser. Många av de vattenrelaterade naturskador som drabbar fastigheter varje år har dessutom kopplingar till brister i vatten- och avloppssystemen.
Försäkringsbranschen ser konsekvenserna på nära håll. Under 2024 inträffade över 19.000 naturorsakade försäkringsskador i Sverige till en kostnad på drygt en miljard kronor. Ungefär hälften av dessa utgjordes av översvämnings- och vattenskador.
Klimatanpassning bidrar därför till att minska framtida samhällskostnader. Reaktiva åtgärder när skadan redan har inträffat blir ofta betydligt dyrare än förebyggande åtgärder.
Problemet är att dagens finansieringsmodell inte är utformad för de investeringsnivåer som krävs. VA-verksamheten är kommunal och avgiftsfinansierad, via VA-taxan och självkostnadsprincipen. Enligt lag om allmänna vattentjänster får VA-kollektiven inte gå med vinst. Möjligheterna att bygga upp eget kapital för framtida investeringar är därför starkt begränsade. I praktiken återstår därför främst lånefinansiering via Kommuninvest.
Kommunal upplåning kommer även fortsättningsvis att vara viktig. Men att enbart öka skuldsättningen är inte alltid den mest effektiva, eller önskvärda, lösningen. När investeringsbehoven är betydande och rör kritisk samhällsinfrastruktur finns det skäl att komplettera dagens modell med fler finansieringsalternativ.
Här finns en stor och i dag underutnyttjad möjlighet. Svenska försäkrings- och tjänstepensionsföretag förvaltar tillgångar på över 8 000 miljarder kronor. Just pensionskapital lämpar sig särskilt väl för långsiktiga investeringar i infrastruktur. Det beror på att placeringshorisonten ofta sträcker sig över flera årtionden och att investeringar i infrastruktur med låg risk är viktiga diversifierade inslag i pensionsförvaltning. Samtidigt efterfrågar både pensionssparare och investerare fler hållbara investeringsmöjligheter i Sverige.
Att öppna för privat finansiering innebär inte att offentliga aktörer som kommun och stat ska avsäga sig rådighet över en samhällskritisk verksamhet. Tvärtom kräver det tydliga spelregler. En viktig del är att möjliggöra samägande mellan kommuner och långsiktiga institutionella investerare såsom pensionsförvaltare. För att åstadkomma detta bör regeringen utreda hur regelverket kan moderniseras för att skapa förutsättningar för nödvändiga investeringar.
Sverige har tidigare visat att det går att kombinera privat kapital med stark samhällskontroll inom annan infrastruktur. Erfarenheter från elnätsregleringen visar att det är möjligt att skapa långsiktiga investeringsincitament samtidigt som verksamheten omfattas av tydlig tillsyn och reglerade vinstuttag. Nu krävs samma nytänkande för vatten- och avloppssektorn.
Klimatanpassning handlar om mycket stora investeringar under en mycket lång tid. Det svenska pensionskapitalet kan spela en betydande roll i detta arbete. Vi står inför en ny mandatperiod och frågan till den kommande regeringen är inte om vi har råd att öppna för fler investeringar – utan om vi har råd att låta bli?
Magnus Vesterlund, chefsekonom, Svensk Försäkring
Gerda Kinell, ansvarig hållbara investeringar, Svensk Försäkring