Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
SLUTREPLIK | VALET 2026
Adam Danieli hävdar i en replik att en mittenregering skulle bli handlingsförlamad, och att det enda sättet att driva igenom liberal politik är genom en högerregering. De senaste fyra åren, tillsammans med valresultatet, är bevis nog för att det knappast stämmer.
Valresultatet gör att alla regeringsalternativ kommer att kräva en förening av olika politiska viljor. Valet av vilka viljor man ska försöka bygga ett gemensamt projekt med måste göras baserat på en prioritering av vilka samhällsutmaningar som är störst just nu, och med vilka det går att hitta en gemensam lösning.
Väljarna har rört sig högerut, och Socialdemokraterna är historiskt små. Det är goda nyheter för en ekonomisk högerpolitik. Problemet är att Tidöregeringen knappast har varit mycket bättre företrädare för en ekonomisk högerpolitik. Sällan har en högerregering i Sverige drivit en ekonomisk politik som är mer vänster som under valåret 2026, med tillfälliga stöd till hushållen snarare än långsiktiga reformer för ökad tillväxt och bättre förutsättningar för företag. Regeringen har varit helt bakbunden av Sverigedemokraterna och deras populistiska folkhemsnostalgi. Den utvecklingen måste brytas.
Svensk politisk samtidshistoria visar att Socialdemokraterna varit med och genomfört flera stora strukturella marknadsreformer i liberal riktning. Tillsammans med liberala partier i en S-ledd regering kan det ske igen.
Men skattepolitiken är inte den enda stora samhällsutmaningen under nästa mandatperiod.
För fyra år sedan var de två största samhällsutmaningarna hur vi skulle bygga upp ett försvar mot Ryssland och hur vi skulle bekämpa gängkriminaliteten. Tidöregeringen har bedrivit en i stora drag mycket framgångsrik politik på dessa områden. Stora delar av oppositionen är med på många av de reformer som gjorts.
Utöver det har Tidöregeringen också genomfört stora förändringar av migrations- och klimatområdet. Där har den förda politiken i stället fått allvarliga negativa konsekvenser. Unga människor som vuxit upp och utbildats i Sverige utvisas till skurkstater, invandringen av högkvalificerad arbetskraft har minskat kraftigt, klimatomställningen har avstannat och utbyggnaden av energiproduktion likaså. Standardsvaret vad gäller såväl klimatet som energin är att nya kärnkraftsplaner finns, men även om det är bra ligger nya kärnkraftverk många år bort.
På grund av Tidöpartiernas politik ser samhällsutmaningarna därför helt annorlunda ut 2026 än 2022.
Nästa regering måste ta krafttag för att minska utsläppen, bygga ut energiproduktionen och ge industrin stabila villkor. Infrastrukturen måste rustas och byggas ut och företag och människor få möjlighet att växa över hela landet. Dessutom måste de senaste årens utvisningspolitik få ett slut, till förmån för mer arbetskraftsinvandring och ett mer generöst asylmottagande.
Inget av detta lär Sverigedemokraterna, som gör sitt sämsta val sedan man kom in i riksdagen, gå med på. Väljarna vill inte ha deras politik, den löser inte samhällsproblemen. Att blicka mot högerkanten och tro att det är den som i dagsläget förverkligar liberal politik är naivt. I mitten av svensk politik skulle det däremot gå att bygga ett gemensamt politiskt projekt för den nya mandatperioden.
En mer detaljerad genomgång av vilken liberal politik ett sådant gemensamt politiskt projekt skulle kunna innebära skrev Fores om i Dagens industri under helgen. En bred mittenregering, som i Danmark, kräver många, långa och svåra förhandlingar. Men det skulle också ge en parlamentarisk majoritet som är tillräckligt stor för att hålla för vildar, kräksjuka och inställda tåg när kvittningssystemet nu satts ur spel av Sverigedemokraterna.
Matilda Molander
vd för gröna liberala tankesmedjan Fores
Eric Luth
vice vd, Fores