Jag har sluppit all världens elände
Jag är född i Sverige på 40-talet. Mycket har hänt ute i världen sedan dess: krig, naturkatastrofer, svält, revolutioner, folkmord, allt möjligt förskräckligt.
Ingenting av det som skett har egentligen drabbat mig, jag har kunnat iaktta det med förstrött intresse. Det här ett urval på eländet som hänt utanför fosterlandets gränser under min livstid.
Den 8 maj 1945 kapitulerade nazityskland, förintelselägren hade befriats redan under vintern. USA fällde atombomberna över Hiroshima och Nagasaki den 6 och 9 augusti 1945.
Jag låg i min barnvagn och såg världen rulla förbi och försökte förstå den.
Den 24 oktober 1945 grundades FN med vetorätt för stormakterna och allt.
Jag var fyra år och brydde mig inte alls.
När Sovjetunionen blockerade alla landvägar till Västberlin 1948 – 49 flög USA och Storbritannien in över 2,3 miljoner ton mat, bränsle och förnödenheter genom 278 000 flygningar för att försörja staden.
Jag var obekymrad.
1949 lyckades också Sovjetunionen framställa en atombomb och det kalla kriget blev ännu kallare.
Jag var fem år och rymde från kindergarten där de andra barnen sparkade mig.
Vietnamkriget 1957 till 1975 var en fortsättning på Indokinakriget. Efter den japanska ockupationen av Vietnam startade Ho Chi Minh ett uppror mot kolonialmakten Frankrike och 2 september 1945 utropade han den demokratiska republiken Vietnam. Fransmännen gillade inte det. Kriget mellan Frankrike och Vietminh pågick från 1946 till 1954 och slutade med att Frankrike lämnade Franska Indokina. Vietnam delades i Nord och Syd. Amerikanerna som hade stött Frankrike tog över kriget. Detta nya krig varade i nitton och ett halvt år och dödade mellan två och fyra miljoner människor.
Kanske köpte jag en och annan Vietnambulletin som stöd för Vietnam.
I oktober 1962 hade jag nyligen träffar min trevliga fru och var som besatt och märkte ingenting av den omgivande världen. Jag hade vagt hört om Kubakrisen. Senare sände jag dock en tacksamhetens tanke till Vasilij Aleksandrovitj Archipov. Han var andre befälhavare på den sovjetiska ubåten B-59, som låg utanför Kuba. Ubåten hade inte haft kontakt med Moskva på en vecka. Amerikanska jagare upptäckte den och släppte sjunkbomber. Kaptenen och den politiske officeren ansåg sig vara i krig, och ville avfyra en kärnvapentorped mot de amerikanska örlogsfartygen. Men för det krävdes ett enhällig beslut av kaptenen, den politiske officeren – och Archipov. Han vägrade att ge sitt samtycke och övertalade kaptenen att gå upp till ytan. Det blev inget tredje världskrig.
Åtminstone inte då.
Biafrakriget utkämpades mellan 1967 och 1970, svältkatastrofen som blev följden dödade några hundratusen eller tre miljoner människor, beroende på vem man frågar.
Jag var fullt upptagen av att fylla 50 och ägnade inte tutsierna många tankar.
Jag såg bilderna av de svältande barnen och hoppas så här i efterskott att jag faktiskt skänkte lite pengar till dem.
Det blev inget stort språng mot industrialisering och kollektivisering av jordbruket som Mao initierat 1958 i Kina. Det blev i stället svält med över 30 miljoner döda. För att undvika kritiken introducerade han kulturrevolutionen 1966. Han uppmanade de unga att revoltera mot etablissemangets bakåtsträvare. Det gjorde de. Miljontals människor åtalades som folkets fiender, och hundratusentals kanske miljontals, miste livet. Vanligt folk blev offentligt förödmjukade, fängslade, torterade, dömda till straffarbete och avrättade. Kulturrevolutionen upphörde inte förrän vid Maos död 1976.
Jag irriterade mig på Jan Myrdal, som tyckte att det var helt rätt att slå ihjäl alla dessa människor.
Mellan april och juli 1994 mördades över en miljon tutsier i Rwanda under 100 dagar av hutu-extremistiska regeringsstyrkor och miliser.
Jag var fullt upptagen av att fylla 50 och ägnade inte tutsierna många tankar.
Under fyra år (1992–1996) utsattes civila i Sarajevo för artilleribeskjutning och krypskytte från bergen runt staden av den bosnienserbiska armén. Människor på väg till jobbet, som köade utanför butiker eller åkte spårvagn sköts. 10 000 civila Sarajevobor dödades.
Omvärlden reagerade inte, men det gjorde jag: bomba de jävlarna åt helvete, muttrade jag när det kom nya nyheter om terrorn. FN reagerade aldrig. Men Nato lyssnade på mitt muttrande, och bombade bort bosnienserberna i bergen på två veckor.
Jag svor även över folkmordet i Srebrenica 1995, då bosnienserbiska styrkor mördade över 8 000 muslimska män och pojkar, sedan de blivit övergivna av de nederländska styrkor som skulle försvara dem.
Jag svor över holländarna också.
Det händer mycket olyckligt här i världen. Jag har bara redovisat en bråkdel av alla krig, naturkatastrofer, kärnkraftsolyckor och förintelseläger och annat hemskt som hänt under min levnad. Jag har betraktat allt med förstrött intresse och svurit ibland.
Nöjd med att vara svensk och slippa all världens elände.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.