Om jag inte misstolkat kalendern helt åt skogen pågår Bokmässan medan ni läser det här. Bokmässan är en stor grej för mig. Jag dristar mig till att påstå att det till och med är en stor grej för hela jädra Göteborg. Under fyra dagar befinner sig Sveriges kulturelit och dess hangarounds här. Det bör i rättvisans och helhetsperspektivets namn påpekas att det säkert finns en och annan göteborgare som struntar fullkomligt i Bokmässan. Lite på samma sätt jag struntar fullkomligt i Göteborgsvarvet. Så nu är vi kvitt.
Första gången jag besökte mässan var jag tretton år och då var det inte snittar och bubbel i hemliga monterfester som drog utan möjligheten att köpa billiga serietidningar och få ”Svenska Mads stora Julpajare 1986” signerad av Sergio Aragones. Jag har inte missat en enda mässa sedan dess och under den tiden har man lärt sig ett och annat.
Framför allt att Bokmässan inte bara är Bokmässan.
Det är även glasögonrengöringsmässan. För att inte tala om lakritsremsmässan.
Inte nog med att du kan få Jan Guillous signatur, du kan även boka en helg på en spa-anläggning i Varberg.
Det var inte det här du tänkte dig när du var den ende i Fellingsbro som prenumererade på Lyrikvännen.
Är du nyfiken på att gå med i en förening för unga frimärkssamlare vars monter paradoxalt nog är bemannad av idel sextioplussare är du på rätt plats.
Här finns även märkliga montrar man inte riktigt vet vad de saluför. Om något alls. Men man kan inte låta bli att notera att de är bemannade av vad som bara kan beskrivas som bikers från Fylke. Visst ler de förbindligt och vill dela ut något slags informationsblad men det är något med folk som ser ut som Game of thrones-rollspelare i mantel, kragstövlar och ockulta huvudbonader som gör att jag undviker ögonkontakt och tar en omväg.
En annan sak jag lärt mig under mina år på mässan är att det är lite synd om folk.
Tänk dig att du är en genuint litteraturintresserad person som flyttar till Stockholm med en dröm om att jobba med ditt största intresse. Kanske får du till och med anställning på ett förlag. Och så får du åka till Bokmässan och i princip bli kroppsarbetare. Vika kartonger. Montera hyllor. Släpa lastpallar. Bråka med hantverkare. Det var inte det här du tänkte dig när du var den ende i Fellingsbro som prenumererade på Lyrikvännen.
Vidare kommer kanske någon som är lika genuint litteraturintresserad som du en gång var fram till dig eftersom hen tror att Bokmässan är det perfekta tillfället att visa upp sin under flera år mödosamt nedplitade diktsamling. Och då får du vänligt men bestämt be denne att hoppa och skita för du måste packa upp och prismärka Grimwalker-tegelstenar.
Det är i vilket fall som helst inte på själva mässgolvet de intressanta sakerna händer. Det är när dörrarna stängts och kulturarbetare som för en gångs skull är barnfria och framför allt inte hemma strålar samman och byter erfarenheter och kroppsvätskor med varandra på olika barer runt om i stan.
Själv kommer jag, hög av att ha signerat böcker och pratat i mikrofon, förmodligen kliva ut på Korsvägen och se över mina valmöjligheter. Jag kan gå till en restaurang och låta mig bli bjuden på mat och alkohol av ett förlag. Jag kan gå till en hotellbar och pinka revir bland andra kulturella B-kändisar. Eller så kan jag kan ta mig hem till Masthugget. Jag kommer nog göra alltihop. Det är mig, en annars strävsam råvaruleverantör inom kulturvärlden, väl unt att för en gångs skull känna på hur det känns att leva i sus och dus. Skulle detta sticka i ögonen så inleds nästa vecka resten av året då jag kisande skriver sådana här texter, för snål för att köpa nya terminalglasögon.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.