”Vilddjuret” av Tove Alsterdal och Göran Parkrud, Lind & Co
En västkustdeckare av Tove Alsterdal – den såg jag inte komma men klagar sannerligen inte. Alsterdal är en skicklig deckarförfattare och hennes trilogi som utspelar sig i Ångermanland och inleddes med ”Rotvälta” tillhör spänningsromaner man minns långt efter läsningen.
Nu har hon dessutom bildat författarduo med Göran Parkrud, regissör, skådespelare, författare och psykolog i Göteborg, och de inleder med denna bok sin deckarserie Skageraksviten. Försättsbladet visar en karta över Marstrandsfjorden som ser bekant ut – utöver den fiktiva ön Marbratten som placerats mellan Marstrand och Åstol och som har en central roll i ”Vilddjuret”.
Berättelsen inleds med en storm som drar fram över öarna och när det lugnat sig något hittas en ung man död i havet. Polisutredare Tiina Laine i Göteborg sätts på fallet och spåren leder snart till Marbratten där en religiös rörelse har fått fäste. När Tiina behöver hjälp i utredningen söker hon upp psykologen Karl Stranne – han heter faktiskt så – som polisen använt sig av tidigare och som har sin farmor på ön. Dock råkar han också ha haft en affär med Tiina och har minst sagt svårt att glömma henne. Det är bara det där med att han är gift och har två barn.
Det här är en lyckad start av denna spännande duo som hittat en gemensam röst och skriver så att man känner rädslan i luften och saltet i novemberblåsten. Miljöerna är levande, inte minst livet på ön med konflikter bakom fasaden och komplicerade relationer inom och mellan familjer.
”Stekenjokk” av Johannes Selåker, Forum
Året är 1982 och polisinspektör Frank är på väg hem till familjen i Strömsund. Flytten dit gick egentligen för ett halvår sen men Frank blev kvar i Västerås med en mordutredning och har därmed missat lov, födelsedagar och den så kallade vardagen. När han kommer fram till huset är det tomt och han hittar en lapp på köksbordet från hustrun – med vigselringen bredvid. Då ringer telefonen och Frank får veta att han behövs på jobbet; man har hittat en kroppsdel i en snöslunga under röjningen av Vildmarksvägen.
Det är en stark inledning. På några få sidor tecknar Selåker ett porträtt av en man med uppenbara brister – och på bristningsgränsen – men gestaltar också ensamhet så att tystnaden i huset skriker från boksidorna. Som den lilla lappen ”Skolavslutning 10/6 kl. 10” på kylskåpet som Frank får syn på mitt under samtalet med sin chef.
”Stekenjokk” är första delen i Johannes Selåkers nya serie som utspelar sig längs Vildmarksvägen. Han har tidigare skrivit deckarserien Skymningsland tillsammans med Pascal Engman, men också spänningsromaner på egen hand.
Att serien är förlagd till 80-talet är inte unikt bland dagens deckare men det hindrar inte att det är en tid som passar berättelsen väl – och vi slipper smarta telefoner. Även platsen är ett bra val. Jag ser fram emot att återvända till Vildmarksvägen och dess omgivningar, som Selåker skildrar med skarp blick i denna mörka och spännande första del. Men allra mest vill jag förstås veta hur det ska gå för Frank.
”Ödelandet” av Lina Bengtsdotter, Bookmark
Den tredje delen i serien om kriminalinspektör Sakka Pienni inleds med ett samtal som vänder uppochner på tillvaron för henne. Pappan har ramlat ner för en trappa, ligger på sjukhus och tillståndet är kritiskt. Sakka sätter sig i bilen för att köra de hundra milen, eftersom ”till Ro, där ingen ville bo, gick varken flyg eller tåg”.
Efter att vi i två böcker följt Sakka när hon kämpat mot mörker och uppslukats av fruktansvärda fall i Stockholmsområdet – då vi också fått känna på delar av hennes tunga bagage – är det alltså dags att möta platsen hon undvikit i många år. Med på resan är skuldkänslor för att hon avfärdat pappans senaste samtal, däremot inte medicinen hon behöver för sin bipolära sjukdom.
Knappt har hon satt sin fot i barndomslandet i norr förrän en hel familj hittas död – alla är skjutna – och det är Lilly-Anne, nära vän till Sakkas pappa, som hittar dem. Sakka kan såklart inte låta bli att gräva i fallet, vilket orsakar sedvanligt muttrande från lokalpolisen, samtidigt som hon försöker hitta svar från barndomen om mammans mystiska försvinnande och systerns död.
Det är som man kan ana en hel del som ska redas ut i denna nattsvarta återvändarroman och Bengtsdotter lyckas riktigt bra på sina knappa 300 sidor. Dåtiden och berättelsen om den franska mamman kommer in genom en anonym berättarröst som ger oss ledtrådar längs vägen. ”Ödelandet” är fristående men det är att föredra att ha med sig Sakkas bakgrund från de föregående böckerna i serien när hon till slut får något av ett avslut.
”Till sista raden” av Anne Hietanen och Michaela von Kügelen, Schildts & Söderströms
Det är populärt med deckarserier och det är populärt att skriva i par. Här har vi en journalist på Svenska Yle som slagit sig ihop med en feelgood-författare för att skriva en serie som går under namnet Helsingforsmorden.
Första boken utspelar sig i kulturvärlden och inleds med ett mingel på Sveriges ambassad i samband med Helsingfors bokmässa. En finlandssvensk författare som nästa dag ska ta emot ett fint litteraturpris är uppenbart stressad och nervös och bestämmer sig för att lämna festen och ta sig hem till sin höggravida fru. Nästa dag hittas han död i havet vid Olympiaterminalen.
Det blir ett fall för den färska polisen och det tidigare hockeyproffset Philip Koski, mest på grund av att han kan svenska vilket inte gäller hans rutinerade kollega. Av alla poliser i fiktionen som man har träffat på, och inte minst allt de bär med sig, känns hockeybakgrunden onekligen ny och uppfriskande. Nationalhjälte som artonåring när han gjorde ett avgörande mål mot Ryssland i VM – nu någon som alla känner igen och som bemöts med typiska fördomar. Seriens andra huvudperson är kulturjournalisten Tilde Fors som råkar vara den som gjorde den sista intervjun med offret. Och ja, det finns kemi mellan Philip och Tilde, vilket är en pålitlig grund för en serie på flera böcker.
Det är ett bra driv i den här kriminalromanen där finlandssvenskan nästan kan höras när man läser och där både utredningens spår och Tildes efterforskningar tar oss framåt.