Den notoriskt medieskygge musikern har inför skivsläppet gått med på ett scensamtal med musikjournalisten Jan Gradvall på en biograf i Stockholm och svarar medgörligt på frågor från reportrar i biografens foajé efteråt.
Albumet ”Längtan till våren”, som är Winnerbäcks femtonde, släpps den 25 september och strävar, som både titeln och omslagsbilden, antyder mot ljusare tider.
– Världen är hopplös, så det måste ju vara med. Men jag ville ändå kunna beskriva det med någon form av ljus känsla och lite humor, nästan lite dråpligt ibland, säger han.
– Jag kan se ganska mörkt på världen, men jag tycker faktiskt inte att det enbart är en rättvis bild av mig...
Inspelat i Frankrike
Texterna är i sann Winnerbäckanda personliga betraktelser av samtiden, skrivna i ett slags dagboksform. Här avhandlas vardagsångest, åldrande, gängvåld, Skansenbesök med dottern, offerter på rör som behöver bytas och vänner som börjat spela golf.
Albumet är inspelat tillsammans med ett sjumannaband på en herrgård i Provence.
– Vi tänkte att södra Frankrike i början på våren kanske inte skulle vara så dumt och det var det inte. Det var som en dröm faktiskt. Det var ett väldigt speciellt ställe, vi fick otroligt god mat och det enda jag stod där och tänkte var att jag måste skriva låtar lite oftare och lite fortare så att vi kan komma dit igen, säger Winnerbäck.
– Men nu vet jag inte om vi kommer dit igen eftersom det numera är totalt snusförbud i Frankrike, lägger han till och skrattar.
Svår skrivkramp
Men vägen fram till inspelning var enligt Lars Winnerbäck motigare än vanligt med en förlamande skrivkramp.
– Ja alltså, min kanske värsta någonsin, men det säger jag väl varje gång...
– Jag skrev ”Hälsningar”, som släpptes som singel, ganska tidigt – åtminstone halvvägs. Sedan tänkte jag att jag skulle fortsätta skriva, men under ett års tid så kom det inget mer. Det kom inte en enda låt, inte en enda rad som jag kände mig nöjd med, berättar han.
Ute efter det sociala
I höst ger sig Winnerbäck och hans band ut på arenaturné med spelningar i Sverige och Norge.
– Jag ser otroligt mycket fram emot det, verkligen. Det har blivit en allt viktigare del i livet, säger han, och berättar att det förr var skrivandet som var det roliga och att stå på scenen mer ett nödvändigt ont.
– Nu har det blivit tvärtom, jag är mer ute efter det sociala faktiskt. Nu skriver jag låtar ganska mycket för att jag har lust att komma ut och spela, hänga med bandet och publiken, säger han till TT.