Teslakonflikten är den längsta och mest uppmärksammade arbetsmarknadskonflikten i modern svensk historia. Den började 2023, när elbilstillverkaren Tesla vägrade teckna kollektivavtal i Sverige, och avslutades tidigare i år. Då blåste IF Metall av strejken sedan Tesla köpt ut de kvarvarande strejkande medlemmarna, utan att något kollektivavtal hade slutits.
Konflikten blottlade ett problem som sträcker sig längre än till Tesla och IF Metall: arbetstagare som deltar i långvariga, lagliga strejker riskerar att förlora viktiga delar av sitt socialförsäkringsskydd.
Det är allvarligt eftersom den svenska arbetsmarknadsmodellen länge har byggt på en grundläggande princip: staten ska vara neutral när arbetsmarknadens parter är i konflikt. Arbetsgivarnas och fackförbundens egen styrka ska avgöra utgången av en arbetsmarknadskonflikt, inte statens agerande.
När en strejk pågår får arbetstagarna inte lön, utan konfliktersättning från sitt fackförbund. Vid kortare konflikter är det inte något problem. Men om konflikten blir lång kan följderna bli stora. Den som strejkar riskerar ett betydligt svagare skydd vid sjukdom, föräldraledighet och arbetslöshet. Även pensionen kan påverkas negativt.
Problemet är att konsekvenserna märks först när konflikten är över. De ingår inte i den ekonomiska styrkemätningen mellan arbetsgivare och fack. Ändå drabbar de arbetstagare som har valt att använda en grundläggande facklig rättighet, skyddad i regeringsformen – en av Sveriges grundlagar – och medbestämmandelagen.
Teslakonflikten illustrerar också en asymmetri, en obalans mellan parterna. Medan strejkande arbetstagare riskerar att förlora delar av sitt framtida sociala skydd kan ekonomiska uppgörelser i samband med att en anställning avslutas ge ett bättre skydd. Det innebär att dagens regler i praktiken kan uppmuntra arbetsgivare att köpa ut personal och därmed motverka syftet med den fackliga stridsåtgärden.
Socialförsäkringssystemet bör anpassas till principen om statens neutralitet i arbetsmarknadskonflikter.
Strejkande ska inte kunna finansiera en konflikt med arbetslöshetsersättning eller andra offentliga stöd. Samhällsstöd får inte användas som strejkkassa. Men det är en helt annan sak att människor förlorar sitt försäkringsskydd vid sjukdom, arbetslöshet eller föräldraskap för att de har deltagit i en långvarig, lovlig konflikt – alltså en konflikt som är tillåten enligt lag.
En lösning vore att låta en lovlig strejk räknas på samma sätt som andra perioder som inte ska försämra den enskildes socialförsäkringsskydd, så kallad överhoppningsbar tid. Då skulle arbetstagare inte riskera att stå utan grundläggande ekonomisk trygghet när konflikten är över.
En sådan reform skulle inte ge facken något ekonomiskt övertag i konflikter. Den skulle inte heller lägga några kostnader på arbetsgivaren. Däremot skulle den säkerställa att staten förhåller sig neutral.
Om långvariga konflikter blir vanligare på den svenska arbetsmarknaden går det inte att ha regler som flyttar konfliktens ekonomiska konsekvenser från arbetsgivare och fackförbund till enskilda arbetstagare och deras familjer.
Den som deltar i en lovlig strejk ska inte ha lön under konflikten. Men den ska inte heller förlora sitt socialförsäkringsskydd långt efter att konflikten är över. Vårt förslag, att tid i en lovlig strejk ska räknas som överhoppningsbar tid, skulle skydda arbetstagare från orättfärdiga förluster av försäkringsskydd vid sociala risker. Det skulle också säkerställa att det är arbetsgivarnas och fackförbundens styrka som avgör utgången av arbetsmarknadskonflikten, och att staten förblir neutral i sådana konflikter.
SKRIBENTERNA
Mats Tjernberg, professor i offentlig rätt vid Lunds universitet
Niklas Selberg, professor i civilrätt vid Linnéuniversitetet
Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.