Han vill inte beskriva det som mobbning.
Däremot är Patrik Wålemark tydlig med att han bröts ner mentalt under sin första tid som utlandsproffs i Nederländerna. Storklubben Feyenoord är en tuff miljö, och den då 20-årige svenske supertalangen var inte beredd på det när han lämnade trygga BK Häcken.
– Det är mycket att ta in när man kommer utomlands. Man tror att allt de säger är facit. Jag följde allt väldigt tydligt och tog in allt. Man tappar sig själv då.
Det stockar sig i rösten på 24-åringen. Det här är första gången han berättar om den lätt obehagliga behandlingen han utsattes för i Feyenoord.
– Det var alltid fokus på det som inte var bra. Inte bara med spelet på planen utan även utanför. Jag fick ta en hel del grejer. Och när jag tittar tillbaka så inser jag att jag tog åt mig för mycket av allt.
”Det var uppläxningar”
Det var som att folk inom klubben ville psyka honom, även om han betonar att lagkamraterna alltid stöttade honom.
– Det var mycket hela tiden. Det kändes som att de testade mig. ”Hur ska han reagera?”. Det var allt från att de inte tyckte att jag hade fixat håret på morgonen till mycket annat.
Vad kunde det mer vara?
– Smågrejer hela tiden. Om de tyckte att jag såg trött ut på frukosten så skulle jag in på ett möte direkt. Det var uppläxningar, säger Wålemark som beskriver stämningen som på en internatskola.
”Var inte mogen”
Feyenoords sätt att behandla Wålemark var inget som stärkte honom. Tvärtom.
– Jag var inte mogen för att hantera det. Nu hade jag kanske klarat det bättre. Men jag trodde att allt Feyenoord gjorde var facit, säger han och fortsätter:
– När jag var yngre så identifierade jag mig väldigt mycket med hur fotbollen gick. Det fick jag sen lära mig att splittra lite på. Karriären är en sak och privatlivet är något annat. Men då hängde det ihop väldigt mycket.
Succé i Polen
Han lämnade efter några år den nederländska fotbollen och tillhör nu polska Lech Poznan. Där har yttern spelat så bra att Graham Potter tagit ut honom till landslaget – efter fyra års frånvaro – för de kommande matcherna i Nations League. I Lech Poznan finns det en svenskkoloni sedan tidigare och Wålemark berättar att han känner sig väldigt bekväm i den miljön.
– Jag har lärt mig nu att man ska lyssna på sin egen instinkt. Jag kände egentligen, inom mig, vad som var rätt. Men jag lyssnade ändå på vad alla andra tyckte och tänkte för de hade varit i den miljön så länge. Det viktigaste man ska komma ihåg är att vara sig själv. I Polen har jag hittat ett lugn i livet samtidigt som jag också hållit mig skadefri en längre period.