Jan Stjernswärd ägnade över 40 år av sitt yrkesliv åt palliativ vård och lämnar ett djupt arv som fortsätter att påverka hur vård i livets slutskede ges runt om i världen.
Jan studerade medicin vid Karolinska Institutet, disputerade i tumörbiologi och blev docent 1967. Därefter tillbringade han två år i Kenya med fortsatt forskning om Burkitts lymfom. Då såg han vilka fruktansvärda smärtor och lidande cancerpatienterna vid Kenyatta National Hospital måste uthärda.
Upplevelsen satte djupa spår och kom senare att förändra Jans livsbana. Han återvände till Radiumhemmet 1968–1972, blev professor i Lausanne, Schweiz, 1973–1978 och i Bern 1978–1980.
Jan blev chef för Cancerenheten vid WHO i Geneve 1980 och omorienterade genast WHO:s cancerprogram. Då mer än hälften av alla cancerpatienter finns i utvecklingsländerna och de flesta är obotliga, så var det mest humana att integrera behandling av smärta och palliativ vård i all cancervård.
Jan samlade internationella experter för att utarbeta en evidensbaserad manual för behandling av cancersmärta, WHO:s smärttrappa, vilken blev standard i de flesta länder och formulerade den första definitionen av palliativ vård, WHO:s definition, som ligger till grund för nationella och internationella definitioner världen över.
Han utvecklade en Public Health Strategy, en folkhälsoplan, med råd till regeringar i 167 länder att integrera palliativ vård i sjukvårdssystemet på alla nivåer. Jan arbetade i mer än 90 länder och var rådgivare till hälsoministerier, WHO, EU och IAEA.
Jag mötte Jan första gången 1991 under den andra Nordiska kongressen för vård i livets slutskede i Stockholm. Jag arbetade då som läkare för cancerpatienter. Hälften av våra patienter dog. Vi visste inget om palliativ vård. Detta var en tid då man gick förbi sjukrummen där de svårast sjuka, de döende patienterna låg, med läkarens kommentar ”här finns inget att göra”.
Jan talade på kongressen om “Palliative care – a global perspective”. Hans engagemang för de svårast sjuka, de döende, och hans vision att ”samma uppmärksamhet och omsorg vi ger de som träder in i livet borde vi också ge till de som lämnar livet”, smittade av sig på kongressdeltagarna som gav honom stående ovationer.
Upplevelsen ändrade min livsbana och senare började jag arbeta med palliativ medicin.
Jan var modig och banbrytande. Han var en engagerad förkämpe för alla människors lika värde och tog parti för de svårast sjuka, särskilt de fattiga i globala syd. Han utstrålade livsglädje, optimism, humor och obändig arbetslust trots sin djupa insikt om människornas smärta och lidande i en trasig värld.
Jag är mycket tacksam att jag har fått vara kollega och vän med Jan.
Carl-Magnus Edenbrandt