Den norska supersopranen Lise Davidsen är kapabel att vigt skifta mellan lyriskt skimmer och maffigt tryck. På nya albumet ”Verdi” kommer hennes skills till sin fulla rätt, skriver DN:s Camilla Lundberg om månadens klassiska.
Operaarior
Lise Davidsen, London Philharmonic Orchestra och Edward Gardner
”Verdi”
(Decca)
Att vara operasopran och sjunga Verdi innebär att göra en damsel in distress, en dam i nöd. Till skillnad från Wagners damer, med uppgift att hjälpa en man i nöd. Supersopranen Lise Davidsen är i dag världsledande i dessa roller. Den ståtliga norskan är i synnerhet avgudad på Metropolitanoperan där hon triumferade som Isolde i våras. Nu öppnar hon säsongen som Lady Macbeth, passande nog synkat med ett fullmatat Verdi-album. Det handlar om de stora, krävande ariorna för en röst med stort omfång, kapabel att vigt skifta mellan lyriskt skimmer och maffigt tryck.
Lise Davidsens voluminösa röst har ofta jämförts med Birgit Nilssons, kanske mest för det nordiska ursprunget. Men Davidsens sopran är vibrerande varm till skillnad från Nilssons rakare och laserklara. Så lutar hon också mer åt Verdi än Wagner – än så länge. Ty att bli fullblodsvalkyria på heltid brukar innebära att dörren till de italienska operorna stänger.
Utöver Lady Macbeth handlar hennes Verdi-album om Amelia, Leonora och Elisabetta – med Aidas paradaria som slutpunkt. Damer i nöd, men inte alltid i död. Som Gustav III:s älskarinna, platonisk och historiskt inkorrekt, i ”Maskeradbalen”. Amelia är lika gotiskt rysansvärd som Lady Macbeths sömngång när hon nalkas den nattliga galgbacken, men utan dödlig utgång.
Elisabetta i ”Don Carlo” bönar i praktfull desperation i en extremt uttrycksfull och rent ut sagt skitsvår aria. Här kommer alla Davidsens skills till sin fulla rätt, så också skivans dirigent Edward Gardner.
Bästa spår: ”La vergine degli angeli”
Tre andra aktuella klassiska favoriter
Ecstatic Ensemble
”The Lost Music of Women”
(Proprius)
Malena Ernman med sångkvintett botaniserar i tusentals år av kvinnligt skapande.
Drottningholms Barockensemble
”Swedish Concertos”
(Swedish Society Discofil)
Våra bästa 1700-talskompositörer med konserter för oboe, flöjt, horn och cembalo.
Elinor Frey/Accademia de’ Dissonanti
”C.P.E. Bach Cello Concertos”
(Channel Classics)
Cellokonst av Bach jr – spritsigare, stunsigare och snirkligare än pappans berömda sviter.
Få mer kultur med våra nyhetsbrev
• Intro – håll koll på det senaste i musikvärlden.
• På scen – håll koll på teater, dans och ståupp.
• DN Kultur – det bästa från Kulturredaktionen.
Här kan du registrera dig för att få dina favoriter av DN:s olika nyhetsbrev.