Victor svävade mellan liv och död: ”Känns som en jävla vinst”
Mamman om de mörka prognoserna: ”Vi fick verkligen inget hopp alls”
・Uppdaterad:
För ett och ett halvt år sedan svävade Victor Alstad Vikestam mellan liv och död efter en snowboardolycka. Sedan dess har han sprungit sitt första lopp och dessutom ställt sig på brädan igen.
– Det kändes som en jävla vinst. Större än att skrapa triss, säger han.
Victor Alstad Vikestam var en aktiv idrottare när han råkade ut för den svåra snowboardolyckan under en resa i Italien. Efter kraschen hamnade han i koma och svävade mellan liv och död. Hemma i Sverige fick föräldrarna Åsa Alstad och Henric Vikestam ett samtal från en av Victors vänner. Informationen var knapp och de visste inte hur allvarligt läget var.
– Vi fick väldigt lite information. Det var en ovisshet, säger Åsa Alstad.
Henric reste direkt till Italien och kom fram samma natt.
– Jag fick prata med läkaren först. De visste inte så mycket, mer än att Victor var nedsövd och låg i koma. Just då var det mellan liv och död.
Hela vänstersidan var förlamad
Victors egna minnen börjar först på sjukhuset i Halmstad. Då var hela vänster sida av kroppen förlamad och framför honom väntade en lång rehabilitering.
– Jag kunde inte röra vänsterarmen. Hela vänstersidan var förlamad.
Det dröjde flera månader innan Victor fullt ut förstod hur allvarligt skadad han hade varit. Sedan dess har han kämpat sig framåt, steg för steg.
– Jag märker nu, bara de senaste veckorna, att hjärntröttheten har blivit mycket bättre.
”Vi fick verkligen inget hopp”
Familjen har funnits vid hans sida genom rehabiliteringen. När de ser bilderna från Victors första steg väcks starka känslor.
– Det är fantastiskt. Det var så dystra, mörka prognoser från början. Vi fick verkligen inget hopp alls. Från det till det här:
– Vi är så tacksamma, säger Åsa.
Victor minns själv känslan när han kunde ta sina första steg.
– Det kändes som en jävla vinst. Som en lottovinst. Som att skrapa triss. Större än så.
Gick i mål med pappa
Victor har också börjat dela sin rehabilitering på sociala medier, där stödet har blivit ytterligare en drivkraft. I somras tog han sig runt det två kilometer långa Victorialoppet tillsammans med pappa Henric.
– Det var ju ”mission impossible” om man såg bara några månader tillbaka. Men envisheten gick igenom. Det var två kilometer, men vi kom imål tillsammans, säger Henric.
Nästa mål är redan satt Victor vill gå hela vägen från Halmstad till Kalmar.
Victor har dessutom vågat ställa sig på snowboarden igen, något som mamma Åsa till en början var skeptisk till.
– Det känns som en vinst, säger Victor.
Trots allt han gått igenom beskriver han sig själv som psykiskt starkare idag.
– Jag mår egentligen bättre nu än innan olyckan. Jag knner mig starkare i dag.
Och inställningen inför vägen som återstår är tydlig:
– Det är bara att sikta mot stjärnorna och hamna bland stjärnorna.