Rösterna är räknade. Oppositionen vann valet med knapp marginal. Magdalena Andersson kommer att få talmannens uppdrag att bilda en ny regering. Det är lite paradoxalt eftersom Socialdemokraterna är en av valets två stora förlorare.
Därför är det extra viktigt att Magdalena Andersson nu visar prov på ledarskap, visar att med henne vid rodret kommer den politik hon själv gått till val på att vara vägledande för den regering hon bildar. En ledare ska lyssna på sina koalitionskolleger, men hon kan inte låta sig styras av dem. Då är hon ingen ledare. Hon måste hitta en bra kompromiss för en politisk inriktning som bygger på entreprenörskap, vilket betyder fler jobb och därmed högre skatteintäkter och lägre kostnader för arbetslösa.
Så vad har nu Magdalena Andersson sagt? I Dagens industri har hon under valåret varit mycket tydlig. Hon vill satsa på kärnkraft, korta vårdköerna, bygga ut polisen och hela rättsväsendet, och sedan kommer det: ”Men nummer ett är att få fart på tillväxten”. (Di Weekend 22/4)
För att uppnå detta är hon i samma artikel klar över vad som krävs. Det kan inte bli tal om något återinförande av fastighetsskatten, arvsskatten eller förmögenhetsskatten. ”Jag var finansminister i sju år utan att vi gjorde någon ändring där. Man går inte till val på att backa bandet”.
Om Magdalena Andersson menar vad hon säger betyder detta att hon inte kan ha med Vänsterpartiet i sin regering. Där är det inte bara ovan nämnda kapitalskatter som ska återinföras, det snickras även på en så kallad ”miljardärsskatt” som enligt valaffischerna ”inte drabbar någon fattig”.
Magdalena Andersson är civilekonom från Handelshögskolan och har dessutom studerat ekonomi vid Harvard i USA. Hon vet att miljardärerna är de som drabbas minst av en sådan skatt; de kan alltid flytta, medan S-väljarna blir kvar med sämre möjligheter till jobb och svagare välståndsutveckling.
Inte heller Miljöpartiet blir någon tillgång på Magdalena Anderssons tillväxtresa. MP går armkrok med vänstern när det gäller att införa fyradagarsvecka, vi ska alltså arbeta mindre. Säga vad man vill om ett sådant förslag men inte är det att ha tillväxten som nummer ett.
Men nu har Magdalena Andersson att ta ansvar som ledare även när det gäller att bilda en regering som riksdagen accepterar. Det naturliga är att första vända sig till Centerpartiet och där göra upp om grunderna för tillväxtpolitiken. Sedan får hon bjuda in Kristdemokraterna med en agenda för att korta vårdköerna, vilket både hon och Ebba Busch prioriterar. För att få ihop ekvationen måste också Miljöpartiet vara med på vagnen. Det blir energipolitiskt svårt, men går att förhandla fram med genom satsningar på miljö och infrastruktur, exempelvis på järnvägssidan.
Där ska vi i sammanhanget inte heller glömma bort att Magdalena Andersson sagt att ett regeringssamarbete med Moderaterna ”inte är uteslutet”. Ett sådant lär inte vara omedelbart aktuellt, men inget vet vad som kan ske med en ny ledare för moderaterna som inte behöver vara hämmad av tidigare röda linjer. M istället för MP är därvidlag naturligtvis att föredra, om vi ska tala om vad som är bäst för Sverige.
Lyckas Magdalena Andersson med sin egen politiska strategi visar hon på kvaliteter som ledare som kan trygga en fortsatt svensk tillväxt. ”När väljarna sagt sitt har vi ett ansvar att ta hand om valresultatet”, har Magdalena Andersson påpekat. Varsågod, nu är vi där. Om sättet att ta hand om detta valresultat visar sig vara att makten går före politiken, att hon ger avkall på alla politiska principer för att få kalla sig statsminister, då har hon misslyckats redan innan hon tillträtt. Och då går Sverige en mörk framtid tillmötes.
Leif Östling, tidigare koncernchef Scania