Det började en höstdag när inspektörer från Miljöförvaltningen dök upp:
– Era gamla avloppsdispenser gäller inte längre. Ni måste skaffa godkänt avlopp.
– Det förstår jag. Känns inte rätt att släppa ut tvättvatten utan rening.
– Nja, det är egentligen inte det som är problemet. Det är bakterierna från huden efter en dusch.
– På sommaren badar vi i havet mer än vi duschar. Borde inte det vara värre? Men ni förbjuder väl inte havsbad?
– Jag ser att ni har urinseparerande toalett. Det är okej, men komposteringsreglerna har skärpts. Ni behöver mer myllbar jord.
– Trist. Vi tycker att det utspädda guldvattnet fungerar utmärkt.
– Det kan bidra till övergödning i havet.
– Är det värre än att jag kissar rakt ut i rabatten, vilket många män och barn på ön gör?
Miljölagstiftning behövs, men tillämpningen bör inte svälja kameler och sila mygg.
Sagt nej
Vi vill gärna ha riktigt avlopp. Men kommunen har tidigare sagt nej. Miljöförvaltningen hänvisade oss till Kretslopp och Vatten (K&V).
Vi bildade en arbetsgrupp och bad om möte för att i dialog hitta en bra lösning. Svaret: ”Ni ingår inte i vårt verksamhetsområde. Vi har inget ansvar för er och ser ingen anledning att träffas.”
En myndighet utfärdar förbud. En annan har en lösning – men säger nej. Moment 22.
Så tändes ett ljus. På ön finns redan en godkänd ledning kopplad till kommunens avlopp, ägd av båtföreningen. Två fastigheter är redan anslutna. Vi såg lösningen: snabbt, miljövänligt, billigt. Grannarna var positiva. Båtföreningen var positiv.
Men vi ville inte gräva ner miljoner i enskilda lösningar om vi efter något år har får riktigt avlopp. Vi bad därför Miljöförvaltningen om uppskov. Svaret: Utan beslut om anslutning, inget uppskov.
Vi kontaktade K&V. Vi frågade: Hur kunde byggbolaget på Knarrholmen få en liknande lösning godkänd för sina exklusiva hus? Tystnad.
När vi fick nej till kommunalt vatten 2021 frågade den arbetsgruppen: Hur kom det sig att man på grannön fått ja? Svaret från chefer i kommunen: ”Knarrholmen har inte kommunalt VA och ingår inte i verksamhetsområdet. Fastighetsägarna har via avtal provisoriska försörjningar för vatten och spillvatten”.
Det gick där. Men inte här. Hänger ni med? Inte vi heller.
Någonstans på vägen verkar likvärdighet och pragmatism ha gått vilse
Vi frågade politikerna i Kretslopp och Vattennämnden om likvärdighet. Tystnad igen. Vi frågade förvaltningen: Vilket beslut eller kommunal policy hindrar er? Svaret: Inget. Vi har bara ändrat oss sedan Knarrholmen.
Efter ett halvår fick vi äntligen ett möte med K&V. Trevliga tjänstemän, vars uppdrag tycktes vara att förklara varför nej var rätt svar – snarare än att hitta ett ja.
Nu gräver de flesta på ön ner egna biofilter och infiltrationsbäddar av plast, skaffar plastkomposter och energislukande förbränningstoaletter. Ett miljömässigt, privatekonomiskt och samhällsekonomiskt slöseri. Någonstans på vägen verkar likvärdighet och pragmatism ha gått vilse. Avloppsledningen kluckar fortfarande några meter bort. Men beslutet att koppla sig till den ligger lika långt borta som någonsin.Eller?
Bosse Andersson, avloppsgruppen Källö i Göteborgs södra skärgård