Dagligen kan vi läsa om hur våra politiker vill utveckla och förbättra Göteborgs innerstad. Men någonstans på vägen verkar man ha glömt människorna som faktiskt bor där – bland annat de cirka 12 000 personer som har betalt boendekort för parkering.
Jag är en av dem och betalar 1 010 kronor i månaden för det stora privilegiet: rätten att leta efter en parkeringsplats. För den summan borde man åtminstone kunna förvänta sig att hitta en plats ibland.
Vasagatan – städningens mysterium. Här ska bilen flyttas natten till torsdag mellan 02.00 och 07.00. Det innebär ett evigt letande efter parkering på onsdag kväll. Ibland måste man parkera och betala avgift – trots att det ibland känns som att ingen städar. Bilen ska ändå flyttas.
Götabergsgatan – logiken tog ledigt. På ena sidan ska det städas måndagar 08.00–10.00. På andra sidan av samma gata sker städningen bara vår och höst.
Och så har vi Örgryte. Vid exempelvis Bäckeliden sker städningen 15 mars–30 april, dessutom varannan vecka. Och hör och häpna: där parkerar man gratis på gatan.
Mina enkla förslag:
– Städa på dagen – varför väcka halva innerstaden klockan 02.00?
– Städa mer sällan där behovet är litet.
– Måla parkeringsrutor. I dag kan stora luckor uppstå mellan bilarna.
– Tänk på de 12 000 som faktiskt betalar för systemet. Vi är kommuninvånare och skattebetalare.
Just nu känns det som att Göteborgs parkeringspolitik bygger på principen: ”Du får köpa boendeparkering – sedan får du lösa resten själv.”
Jag begär inte en egen parkeringsplats med mitt namn på. Jag skulle nöja mig med något betydligt enklare: en plats att ställa bilen på – och en förklaring till varför det ska vara så förbaskat svårt.
För just nu förstår jag faktiskt inte logiken. Kan någon ansvarig ge mig ett svar? Men jag är ju bara en enkel boende i centrala Göteborg. Vad skulle jag kunna veta?
Kent Carlzon