Tony
Regi Matt Johnson, med Dominic Sessa, Emilia Jones, Antonio Banderas, Dagmara Domińczyk, Rich Sommer, Stavros Halkias, Leo Woodall.
FILMRECENSION. ”Nirvanna the band the show the movie”-regissören Matt Johnson har tagit sig an den mytomspunna kocken/författaren Anthony Bourdain och början av hans karriär.
Resultatet är inte helt lyckat.
DRAMAKOMEDI/BIOPIC. Musiken indikerar redan från första ton att ”Tony” med all sannolikhet kommer att vara en lättsam historia, och så blir det också. Väl så för att handla om den uppenbart komplicerade Anthony Bourdain, som också tog sitt eget liv 2018.
Men ”Tony” handlar bara om början på vägen som ledde dit.
Året är 1975, och en ung, alldeles för självsäker och självgod Bourdain (Dominic Sessa) får inte det författarstipendium han varit helt övertygad om att han skulle få. I stället ger han sig av till Provincetown för att försöka landa en tjej (Emilia Jones) han blivit intresserad av. Väl på plats hamnar Tony av diverse anledningar hos kocken José (Antonio Banderas). Först får han diska, så småningom hjälpa till med förberedelser och mat på restaurangen.
Uppmärksammades stort
Ungefär så föddes den kock som enligt egna ord kom att bli en ”avhoppare” som gick från kockyrket till författare och uppmärksammades stort för memoarerna ”Kitchen confidential: En kocks bekännelser” och mat- och reseserier som ”A cook’s tour” och ”Anthony Bourdain: No reservations”.
I regissören och medmanusförfattaren Matt Johnsons ”Tony” ges en väl grabbig och romantiserad bild av en rebellisk halv-bad boy som krökar på nätterna, sover vid vasken om dagarna och börjar med droger för att hålla sig vaken. Det är klart mer myt och legend än människa.
Tjejerna runt omkring honom är mest där för att hålla män i schack, sättas på eller charmas av de dummaste saker. Nancy, tjejen han jagar, var Bourdain i verkligheten tillsammans med i 40 år – men det finns ingenting i ”Tony” som ger någon sådan kemi vid handen.
För generiskt
Om filmen hade handlat om en hittepåperson vilken som helst skulle den möjligen upplevas som snäppet mer sevärd, men för att handla om en verklig person känns det för generiskt och menlöst.
Jag hade rekommenderat att se dokumentären ”Roadrunner: A film about Anthony Bourdain” i stället, om det inte vore så att sista halvtimmen mer eller mindre ägnas åt att på ett helt hårresande sätt skylla Bourdains självmord på den dåvarande flickvännen Asia Argento.
”Tony” visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.