← Alla nyheter

Aftonbladet Nöje · 5 tim sedan Nöje

Tove Lo gör popmusik för alla vilsna homo sapiens

ALBUM På sjätte albumet ”Estrus” belyser Tove Lo det stackars människodjurets komplicerade natur till skandinaviska kvalitetsmelodier, skriver Per Magnusson.

Tove Lo

Estrus

Pretty Swede

POP Tove Nilsson har lite sådär vid sidan av popmusikens absoluta mittpunkt stakat ut sin egen väg. Med ett gediget låtskrivande i botten – 38-åringen från Djursholm knöts tidigt till Max Martins stab Wolf Cousins – har hon gjort ofiltrerade och precis lagom klipska pophits till sitt signum.

Sjätte albumet föregicks av viss skrivkramp och heter ”Estrus”, som betyder ”brunst”. Parallellerna till Robyns senaste skiva ”Sexistential” känns oundvikliga. Här finns en liknande övertygelse om att det måste gå att skriva popbangers med vuxen lyrik. Här är det centrala ett sinne och en kropp som vill åt vitt skilda håll. En biologisk klocka kontra laser och bas, grovt förenklat.

Med The Knife-doftande ”A lot of feelings, no solutions” sätter Tove Lo och hennes långvariga samarbetspartner Ludvig Söderberg tonen. Rent musikaliskt spretar ”Estrus” mer än kanske något annat Tove Lo-album. Den röda tråden är i stället det skandinaviska kvalitetslåtskrivandet.

Singeln ”I’m your girl right?” må kläs i både housepiano och alarmerande syntar, men ingenting kan överrösta de där melodierna som gjorda för en arena där en hamburgermeny kostar 400 kronor och merchen är rosaglittrig.

Delar av skivan är inspelad i skånska Torekov där sångerskan tillbringade somrarna som barn. Att återvända dit väckte minnen från uppväxtens trauman: depression, ätstörningar och familjedrama. I ”If I could I would” kommer vi nära artisten i alla hennes högst mänskliga neuroser, mycket tack vare en produktion som placerar rösten i främre rummet.

Ganska ofta påminner Tove Los musik fortfarande om en ensam dans på klubben, en ständig flykt in i nästa kick. Som mest fängslande blir detta i den förrädiska ”F.A.M.T.”, där låtskrivaren belyser det stackars människodjurets paradoxalt självdestruktiva natur när hon till en fantastisk refrängmelodi sjunger ”I should be working on myself right now/…I rather fuck away my tears somehow”.

Den lysande hjärtekrosspopen ”Are we on a break” för tankarna till ett klassiskt ”Vänner”-avsnitt och en evigt dödsdömd romans (”WE WERE ON A BREAK!”). Precis som karaktärerna Ross och Rachel kämpar låten med en omöjlig ekvation: att dras till en annan homo sapiens men samtidigt slitas mellan en miljon motstridiga känslor.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik

Läs hela artikeln hos Aftonbladet Nöje →

Metodai Nyheter är en nyhetsaggregator. Hela artikeln finns hos källan. Upphovsrätten tillhör respektive medium.