INSÄNDARE. Det behöver inte vara omöjligt för Centerpartiet och Vänsterpartiet att mötas för att få fram en ny regering. Faktum är att partierna har mer gemensamt än man kan tro, skriver frilansskribenten Rolan Jusupov.
Det är en myt att ett samarbete mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet är omöjligt. Om C får göra det billigare för småföretag att anställa (unga) skulle V kunna få ett stärkt anställningstrygghet och hårdare kontroll av oseriösa arbetsgivare. Så kan man både skapa fler jobb, minska arbetslösheten och samtidigt få en anständig arbetsmarknad med bra villkor.
Tillväxten gynnas (högre produktivitet, skatter kommer in, fler konsumerar) och vi får en bättre mental hälsa hos folk som jobbar (genom ett tryggt, förutsägbart och reglerat arbetsliv.)
Centern har i sitt valmanifest ett starkt fokus på lokal service och infrastruktur på landsbygden. Här skulle V kunna möta C genom att driva på för en stark offentlig service i hela landet. Detta ligger nämligen nära vänsterns syn på vad en god välfärd är.
Även bostadspolitiken skulle kunna bli en kompromiss. Om C får igenom sänkta arbetsgivaravgifter och lägre skatt på låga inkomster, så att fler (unga) kan börja jobba och få mer pengar kvar i plånboken, skulle partiet kunna släppa kravet på marknadshyror, som V motsätter sig. I stället kan partierna hitta en gemensam bostadspolitik som både ökar byggandet och håller boendekostnaderna nere.
Man skulle även kunna enas om att sänka skatten för dem med låga inkomster. För C vore det i linje med att folk får större frihet och inflytande över sina liv. För V skulle det kunna motiveras med att arbetare med små inkomster (brevbärare, sophämtare, restaurangpersonal, chaufförer) får mer pengar kvar, snarare än att man allmänt sänker skatter för folk som redan har det bra.
C skulle visserligen inte få igenom alla sina önskemål. Men det är kanske just det som en kompromiss handlar om: att båda partierna får igenom centrala delar av sin politik och samtidigt är beredda att släppa sådant som det andra partiet inte kan godta. Statskonst, som det brukar heta.
Det behöver alltså inte vara omöjligt för C och V att mötas. Det handlar snarare om att hitta de frågor där deras idéer kan komplettera varandra. Dessutom är det ingen hemlighet att partierna förenas i flera andra väsentliga frågor som knappast behöver utvecklas: klimatfrågan, demokratins viktiga institutioner, en fri journalistik, religionsfrihet och en förutsägbar stat som inte ändrar sig från vecka till vecka.
Inte heller applåderar partierna de vårdslösa utvisningar av strävsamma människor som vi sett. Eller idén att prompt kasta in mellanstadiebarn i finkan. Snarare kan partierna hitta gemensam mark i kriminalpolitiken där man parallellt med hårda tag mot gängen också satsar på förebyggande insatser – något som vänstern återkommande trycker på och vill ha.
Så, jodå. C och V kan visst hitta varandra, få igenom saker och bli belåtna. Så länge viljan finns.
Faktum är att partierna har mer gemensamt än man kan tro. Det är trots allt inte partiet Nyans och Alternativ för Sverige vi talar om, utan två rörelser, som, trots vissa skillnader, delar en hel del gemensamt och kan få rimliga förändringar på plats. Inte minst när det gäller klimatet, frihetsfrågorna och ambitionen att lyfta landet.
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare