Artisten Laleh Pourkarim, 44, skriver i sin nya bok ”Jag såg hur vi var stjärnor” om sin uppväxt, flytten till Sverige och sin karriär. Men hon berättar även om sorgen över att ha förlorat flera av sina familjemedlemmar.
Hennes storebror Armand gick bort som barn på grund av ett hjärtfel.
”Ibland kan jag drömma mig bort och fundera på vem han skulle ha varit om han hade fått leva längre”, skriver hon.
Laleh berättar att hon inte fick veta så mycket om honom som liten. Det enda hon egentligen visste hade hon fått höra av sin moster under ett videosamtal.
”Vi misstänkte att han hade ett dåligt hjärta, sa moster med en tunn röst, men dom kunde inte söka vård, dina föräldrar var ju politiska och levde under jorden på den tiden, suckade hon”, skriver Laleh i boken.
När Laleh var två månader gammal lämnade hennes mamma Iran med henne. Det politiska engagemanget hade kostat för mycket och hon ville inte riskera även dotterns liv.
Var med när pappan drunknade
Lalehs pappa gick bort i en drunkningsolycka år 1994, när han befann sig på en kursgård i Floda. I boken berättar artisten om hur hon i nutid tar mod till sig och läser polisrapporten från händelsen.
Där hade en kvinna som paddlat ut med kanot försvunnit bakom en udde, och oro uppstod. Lalehs pappa tog en kanot och paddlade mot platsen, men kantrade och föll i vattnet. Räddningsstyrka, brandkår, dykare och helikopter kallades dit, men mer än två timmar senare hittades han på botten.
”Jag måste påminna mig själv om att det inte händer nu, det hände då för länge sen. Jag kan inte springa ut i vattnet nu och rädda honom, han kommer inte vara där längre. Jag borde kanske inte ha läst det.”
Laleh berättar hur hon kände ett tryck över bröstkorgen och hade många frågor dagen efter att hon läste rapporten. Hon funderar över om det gjorde ont och om hon hade kunnat hindra sin pappa från att hoppa i kanoten. Hon befann sig nämligen på stranden vid tidpunkten för olyckan.
”Jag försökte, sa till honom flera gånger att inte åka. Men pappa lyssnade inte på mig. Han sa bara lugnt med sin hesa röst: 'Det är ingen fara, jag kommer snart tillbaka. Jag ska bara hjälpa den där kvinnan, det är bråttom.'” skriver hon också.
12-åriga Laleh blev orolig och försökte få vuxna på stranden att göra något, men de försökte i stället lugna henne.
”De upprepade samma sak, igen och igen, trots att jag började gråta. Det var som att jag visste att någonting skulle hända, men ingen lyssnade på mig”, skriver hon.
Laleh har en dotter
När Laleh var 31 år gammal, 2013, gick även hennes mamma bort efter att ha kämpat mot cancer i några år. Laleh berättar hur hon den sista tiden fick besöka henne på sjukhuset, och att hon var på plats när mamman tog sina sista andetag.
”Det är något märkligt som sker när båda ens föräldrar gått bort. Plötsligt svävar man helt fritt i luften, bara blåser omkring”, skriver hon.
I dag har Laleh ett eget barn, en dotter. I boken beskriver hon sorgen när hon insåg att hennes dotter aldrig skulle få säga morfar eller mormor till någon.
”Saknaden efter dem fick en ny botten, djupare än någonsin, allt samtidigt som livet nådde helt nya höjder, tack vare denna nya stjärna”.
Hon berättar inte hur gammal dottern är.