Judas slutar vara förrädare och en central gestalt byter kön.
Det är två av förändringarna i den första översättningen av Nya testamentet på över fyra decennier.
Är det upplagt för kulturkrig?
Judas slutar vara förrädare och en central gestalt byter kön.
Det är två av förändringarna i den första översättningen av Nya testamentet på över fyra decennier.
Är det upplagt för kulturkrig?
Anders Göranzon tror inte på kontroverser efter utgivningen av den nya översättningen av Nya testamentet, NT 2026.
– Nej, jag är nog inte rädd för det.
Så säger han, generalsekreteraren för Svenska Bibelsällskapet som ligger bakom översättningen. Göranzon är präst i grunden och doktor i teologi. Han pratar lugnt och artikulerar på en blandning av norrbottniska, rikssvenska och någonting som möjligen härstammar från hans år som missionär och akademiker i Sydafrika.
Nu är han frontfigur för lanseringen av den nya översättningen.
Den förra kom 1981. Författaren Sara Lidman konstaterade då i DN att Bibeln är ”en av alla tiders farligaste böcker”, eftersom de heliga skrifterna genom historien hade inspirerat till illdåd.
Det blev diskussioner, men knappast något kulturkrig: i Jesus bergspredikan sade han inte längre ”Fader vår”, utan ”Vår fader”. Går det att göra så? frågade sig svenskarna.
I dag är samtalsklimatet inte lika modest. Det senaste årtiondet har präglats av polarisering och höjt tonläge. Inte minst har Svenska kyrkan varit i centrum, då tidigare ärkebiskop Antje Jackélen hävdade att Jesus inte hade godkänt regeringen Löfvens åtstramade flyktingpolitik.
I centrum står också kampen om språket. Ska vi förnya vårt sätt att uttrycka oss, för att synliggöra grupper som tidigare har varit osynliga? Svenska bibelsällskapets styrelse tycker det, och har ”inkluderande språk” som ett direktiv för den nya översättningen.
Anders Göranzon gillar inte kulturkrig. Ändå skjuter generalsekreteraren en giftpil mot ”vissa krafter som talar om att Bibeln ligger till grund för vår svenskhet, vår kultur och våra värderingar”.
– Då blir det väldigt konstigt i min hjärna, säger han. Vad är det som gör de här värderingarna så oerhört svenska om inspirationen kommer från Mellanöstern?
Bibeln är betydligt större än svenskheten, resonerar Anders Göranzon.
– Annars har man ju inte alls koll på saker och ting.
Bildades 1815 som en lekmannarörelse för att ge Sverige tillgång till Bibeln.
Carl XVI Gustaf är sällskapets beskyddare.
Den ideella föreningens målsättning är att göra Bibeln ”översatt, känd, spridd och använd”.
Högsta beslutande organ är huvudmannarådet som består av representanter för kyrkor och samfund i Sverige.
Samfunden i huvudmannarådet är: Adventistsamfundet, Evangeliska frikyrkan, Equmeniakyrkan, Frälsningsarmén, Stockholm katolska stift, Livets ord, Pingströrelsen, Stiftelsen Sankt Ignatios (Ortodoxa kyrkor), Svenska alliansmissionen, Svenska kyrkan med EFS.
Teologiskt är Bibeln förstås större än svenskheten, men bokens betydelse för det svenska språket går inte att överskatta. När Nya testamentet för första gången gavs ut i Sverige, år 1526, var det tidernas största publikation på svenska. Få böcker har sedan dess betytt så mycket för vårt språk.
Svenskans status höjdes i och med att språket tog den plats i kyrkan som latin tidigare haft; för första gången fick kyrkobesökarna höra de heliga skrifterna på sitt modersmål.
Grammatiken hade förenklats och orden stavades i princip som de lät. Det blev startskottet för det som språkhistorikerna i dag kallar ”äldre nysvenska”.
Psalmerna som sedan kom. Sångerna. Dikterna och romanerna, som bygger på de bibliska berättelserna och på Bibelns språk. Grunden för hur vi i dag skriver och pratar lades där och då, för ett halvt årtusende sedan.
Det var Anders Göranzons idé att lansera den nya översättningen just i år, på 500-årsjubiléet, men diskussionen om en uppdatering har pågått sedan millennieskiftet. Svenska Bibelsällskapet ansåg att språket behövde uppdateras, mycket hade hänt sedan 1970-talet då arbetet med den förra översättningen inleddes.
De åtta primäröversättare som gjort grovjobbet med den nya översättningen har gått tillbaka till de äldsta handskrifter som finns tillgängliga, skrivna på koine, en sorts vardaglig grekiska. Arbetet har utgått från nio direktiv. Ett av dem innebär en stor förändring mot hur man tidigare har gjort: konkordans.
Kortfattat innebär det att ett grekiskt ord som återkommer på flera ställen bör översättas till samma svenska ord.
I tidigare översättningar står det att Judas ”förråder” Jesus, medan Pilatus ”utlämnar” Jesus. På grekiska, däremot, är verbet samma: ”paradidomi”.
Samma grekiska ord har tidigare alltså – inkonsekvent – översatts på olika sätt.
Så hur blir det den här gången, med konkordans som princip?
I den nya översättningen, som DN har läst, kommer både Judas och Pilatus att ”utlämna” Jesus.
Judas är alltså inte längre en förrädare.
Ingen struntsak direkt. Svenskarnas bild av ett förräderi grundar sig sannolikt i Judas handling, som i praktiken nu kan framstå som mildare. Om han utlämnar Jesus, får vi en ny bild av vad han gjorde?
Även aposteln Paulus, en av Bibelns viktigaste gestalter, får en ny framtoning.
Under Jesus liv fanns det både slavar och tjänare, men vem var vad? Det grekiska ordet ”diakonos” betyder ”tjänare”. ”Doulos”, däremot betyder ”slav”.
Paulus är inte längre en tjänare. I Romarbrevet står det numera:
”Från Paulus, Kristus Jesus slav, kallad till apostel, avskild för att förkunna Guds evangelium …”
Svenska kyrkans ärkebiskop kan inte minnas ett liv utan bibeltexter, antagligen för att det för honom inte har existerat. Som liten satt Martin Modéus mamma varje kväll vid sängkanten och läste Bibeln för honom.
När han själv lärde sig alfabetet började han läsa ur en barnbibel. Berättelserna har följt honom genom livet, så även hans mjuka Jönköpingsdialekt.
Martin Modéus ”tycker väldigt mycket om NT 81”, som är den nuvarande översättningen. Det är den version han har arbetat med i hela sitt yrkesverksamma liv.
– När jag läser den inser jag samtidigt att språket har förändrats ganska mycket. Så behovet av NT 2026 är rätt tydligt, säger han.
Släppet av den nya översättningen sker på torsdag den 24 september på bokmässan i Göteborg, klockan 11 på förmiddagen. Lanseringen är omgärdad av så mycket sekretess att inte ens ärkebiskop Martin Modéus har fått läsa texten i sin helhet.
Ändå har kyrkostyrelsen, där Modéus är ordförande, redan gjort en skrivelse till Kyrkomötet. Varje ny bibelöversättning behöver nämligen godkännas för att få användas i Svenska kyrkans gudstjänster. Senare i höst avgörs detta.
– Vi vill att översättningen ska komma till nytta och glädje så snart som möjligt, säger Martin Modéus.
Hur ser du på möjligheten att få igenom skrivelsen?
– Jag tror att de allra flesta delar den glädjen. Jag hoppas att den går igenom.
Trots att översättningen ännu inte är godkänd har Svenska kyrkan beslutat att dela ut NT 2026 till kyrkobesökare vid första advent. Det handlar om 200 000 inbundna exemplar, en jätteupplaga.
Som jämförelse: en kritikerrosad skönlitterär roman säljer uppskattningsvis ett par tusen inbundna exemplar.
Vinnare av upphandlingen: Verbum förlag, som ägs av Svenska kyrkan.
Förlagets vd, Annika Waldenström, pratar halländska i galopptakt, är döpt och konfirmerad, och kom till Verbum från mediebranschen.
Hon förklarar att det tunna och sladdriga papperet i en bibel är svårt att trycka. Det gäller att hitta ett tryckeri med den kompetensen, i ett demokratiskt land och med en hållbar process, till ett så lågt pris som möjligt. Vilket Verbum alltså lyckades med.
– Jag känner mig jätteärad och stolt över att vi får göra det, säger Annika Waldenström.
Enligt henne har förlaget inte tryckt en så stor upplaga av en bok sedan 1990-talet. Vad affären är värd vill hon inte avslöja, men hon säger att andra böcker i deras utgivning säljer i runt 1 500 exemplar.
Verbum står också inför ett delikat dilemma: hur många gamla biblar behöver förlaget bränna?
Det är så, en bokbranschens realitet. När människor börjar läsa och använda NT 2026 så kan tidigare utgåvor i lagret bli överflödiga. Det har förvisso inte hänt under Annika Waldenströms nio år på förlaget.
På frågan om detta får hon ändå något nervöst i blicken.
– Det är en helig bok, säger hon.
Förlaget talar hellre i termer av att ”makulera” än att ”bränna”. Om det blir aktuellt, ”återvinner” man böckerna i samråd med Svenska Bibelsällskapet och Svenska kyrkan.
Proceduren som gäller generellt, enligt Waldenström:
– Vi vill inte bränna, så vi skär bort ryggen och tar bort inlagan. Vi gör det lite mer värdigt, skulle jag nog säga.
Kan man säga att ni kremerar den?
– Haha, jag skulle inte vilja uttrycka det så, men det är en extra tanke om vi makulerar biblar.
Direktivet om ”inkluderande språk” innehåller en särskild laddning: språket är kärnan i otaliga kulturkrig detta årtusende.
Ska vi benämna afrosvenskar som svarta, färgade, rasifierade eller icke-vita?
Vad står på Pippi Långstrumps pappas visitkort? Vilken ursprungsbefolkning får kallas för vad?
Eller frågan om könspronomen: han och hon eller hen?
Ingen i den nya översättningen får ”hen” som pronomen, men apropå kön sker en förändring. I tidigare översättningar tilltalar aposteln Paulus sina ”bröder”. Nu talar Paulus till sina ”bröder och systrar”.
– Ofta är det ju systrar med, till och med namngivna, säger Anders Göranzon.
Han syftar på att de grekiska texterna faktiskt inkluderar kvinnor. Ordet ”adelphoi” har tidigare översatts till ”bröder”, men är egentligen mer inkluderande än så, det kan lika gärna tolkas som en blandad skara.
– Det är en fråga om att inte göra Nya testamentet mer exkluderande än det är, säger Anders Göranzon.
Han syftar dels på kön, men också på hur barn och personer med funktionshinder beskrivs i NT 2026. I stället för att Jesus träffar ”en lam”, träffar han ”en man som var lam”.
– Ett funktionshinder eller en sjukdom definierar inte mig som person.
Anders Göranzon förstår att diskussionen om den nya översättningen kan komma att handla om politisk korrekthet.
– Det vore naivt att tro att en översättning inte berörs av tidsandan, säger han.
Han säger också, och det är han tydlig med, att den nya översättningen är trogen tidens kulturella föreställningar. Alltså hur det var under Jesus tid på jorden.
– Könsmaktsordningen som fanns då måste synas.
Anders Göranzon menar samtidigt att kyrkan, under sin historia, har gjort Nya testamentet ”mer patriarkalt än vad det är”. Det betyder bland annat att en av Paulus mest centrala medarbetare i NT 2026 kommer att bli kvinna.
I tidigare svenska översättningar är Junias en man. Nu heter medarbetaren Junia, och är kvinna.
– Det här har inte varit ett svårt beslut, skulle jag säga, säger Anders Göranzon.
Både han och Martin Modéus framhåller att vetenskapen med all önskvärd tydlighet har visat att Junia var kvinna.
– Det är en korrigering utifrån forskningen. Det är väl utmärkt att det blir rätt, säger Martin Modéus.
Ärkebiskopen talar om att man förut kunde vara ”kulturblind”, att man i tidigare översättningar tog för givet att medarbetaren var en man.
– När man gräver djupare och inser att det är fel rättar man till det.
Martin Modéus känner ingen oro för ett kulturkrig. Han säger att det givetvis finns människor som ”vill skapa oreda i vårt samhälle”.
– Det finns säkert de som kommer att försöka, säger han. Men för min del ser jag fram emot ett friskt och intensivt samtal.
Du sitter lugnt i båten?
– Jag har varit med förut. 1981 års översättning var inte okontroversiell heller.
Martin Modéus ser bekväm ut när han talar om förändringarna. Att Judas utlämnar Jesus. Att Paulus betraktar sig som Guds slav.
– Den goda bibelläsarreaktionen på det är inte ”usch så hemskt”. Utan det är ”oj, vad menar han med det? Nu måste jag försöka förstå”, säger han.
Vissa hävdar att ”grekicisterna” i och med detta har vunnit. Att Svenska Bibelsällskapet främst förhåller sig till de grekiska texterna och inte tar tillräcklig hänsyn till de tidigare svenska översättningarnas betydelse.
– Så länge man inte förintar de gamla översättningarna ska man nog snarare se det som ytterligare ett inlägg i ett genom historien rullande samtal, säger Martin Modéus.
Kan du förstå att de här förändringarna kan väcka jobbiga reaktioner?
– Det är en del av bibelanvändningens syfte. Att vi ställs inför en massa saker som dels ger tröst och glädje och dels provocerar oss och väcker vårt motstånd.
På sätt och vis är diskussionen redan i gång, trots att ytterst få svenskar har fått ta del av den nya texten. Under sensommaren intervjuade den kristna tidningen Dagen partiledarna om deras förväntningar på NT 2026.
I svaren är en sak genomgående: de är spända inför hur ”Herrens bön” kommer att översättas.
Det är en av Bibelns mest lästa, älskade och mytomspunna texter, från bergspredikan när Jesus undervisade sina lärjungar och folket på ett berg vid Galileiska sjön.
”Herrens bön” – också känd som ”Fader vår” och ”Vår fader” – tror partiledarna kommer att bli upphov till diskussion.
– Jag tycker ju inte om förändringar, säger Ebba Busch till Dagen.
När Magdalena Andersson är i kyrkan och bönen läses ”mumlar hon fortfarande den gamla versionen”. Jimmie Åkesson är trött på ”det ständiga tjafset” om den bönen och föredrar den han själv läste på 1990-talet när han konfirmerade sig.
De riskerar att bli besvikna. DN kan berätta att inledningen av ”Herrens bön” skiljer sig från NT 81, som lyder:
”Vår Fader, du som är i himlen.”
Så här blir inledningen i NT 2026:
”Vår Far i himlen!”
Ärkebiskop Martin Modéus tar emot beskedet ”med nyfikenhet”.
– Är det utfallet så är det väl helt enkelt det, säger han.
Bakom NT 2026 står åtta primäröversättare, en redaktionskommitté, ett översättningsråd och ett antal referensgrupper.
Arbetet har utgått från nio direktiv, utställda av Svenska Bibelsällskapets styrelse: God svenska, konkordans, trohet mot främmande kultur, inkluderande språk, bevarat bibliskt bildspråk, bevarad textform, ålderdomliga ord undviks, stilistiska skillnader återspeglas, öppenhet för olika tolkningar bevaras.