Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Hej Simona! Jag måste börja med att gratulera till den makalösa prestationen. Att vända ett parti från ett opinionsstöd runt två procent till dryga fem i valrörelsens sista skälvande minuter är en bragd. Eller historiskt, som var det ord du själv valde när du framåt midnatt klev upp på scenen inför dina överlyckliga, tacksamma och lättade partikamrater.
Jag var en av dem som röstade på dig. Men ärligt talat: jag gjorde det mer av förhoppning om vad partiet kan bli, än entusiasm över vad partiet är. Visst har även jag imponerats av din arbetskapacitet, hur du behållit ditt goda humör trots det eviga stretandet i motvind. Och att du inte kastade in handduken i somras när fyra partikamrater anonymt via medierna lät meddela att de skulle rösta emot dig och regeringens proposition om sänkt straffbarhetsålder. Med sådana vänner behöver man inga fiender.
Ärligt talat: jag gjorde det mer av förhoppning om vad partiet kan bli, än entusiasm över vad partiet är.
Ingen av dem kandiderade till höstens val och hade således inget att förlora. Du – och partiet – hade däremot allt att förlora. Men det brydde sig inte riksdagens prinsessor på ärten om. Det var jaget före laget. Om partiet ens existerade efter valet var inget som de ledamöterna brydde sig om.
Jag tror att du tänker tvärtom. Att du inte är det minsta rädd för att kavla upp ärmarna och skita ned dig. Att du varit beredd att göra det som krävts för att rädda partiet från att åka ur riksdagen. Att SD-frågan är överspelad. Att du vet att det inte går att kortsluta demokratin genom att försöka runda ett populistparti som (tyvärr) attraherar var femte väljare. Att vi lärt oss att det enda som händer är att partiet fortsätter att växa.
Du verkar ha fattat vad det innebär att regera i koalition. Att man inte alltid får som man vill, men också att man håller truten och inte gnäller när ett beslut väl är fattat. Att laget är viktigare än jaget.
Du har visat att du inte räds konflikter. Som när du bar davidsstjärnan i tv-debatt och det antisemitiska topplocket gick hos allt från Aftonbladets ledarsida till den del av Palestinavänstern som är mer oblygt antisemitisk.
Det är mer av detta orädda jag väver in i mina förhoppningar om Liberalernas framtid. Vi har i dag åtta mer eller mindre socialdemokratiska partier som försöker locka väljare genom att lova bidrag och kompensation för ditten och datten. Som när du i TV4:s partiledardebatt sa att det inte är ”realistiskt” att folk ska betala ”skyhöga priser” när de tankar.
Det är väl inte mer orealistiskt än att de betalar dyrt för löjrom eller andra varor på en marknad där utbudet – av ena eller andra skälet – är begränsat. Orättvist är det inte heller. Dels för att det inte sker någon statlig utlokalisering av människor; medborgare är fria att själva välja bostadsort. Dels för att de pengar man i våra stora städer lägger på att bo, mer än väl täcker det man i mindre orter kan behöva betala för bensin när man köpt sin lägenhet för en bråkdel av vad den kostar i till exempel Stockholm.
På bostadssajten Hemnet hittar jag denna vecka en 2:a i Säffle på 59 kvadratmeter. Utgångspriset ligger på 35 000 kronor. I Stockholm, med ett genomsnittligt kvadratmeterpris på drygt 120 000 kronor, skulle man behöva hosta upp runt sju miljoner för samma lägenhet. Med ett lån på 90 procent, till låt säga tre procents ränta, betyder det att Säfflebon kan tanka för mer än 130 000 kronor om året. Eller köpa 43 kilo löjrom.
Det finns plus och minus med allt. Det är lika lite – per automatik – synd om människor i glesbygd som det är synd om människor i storstäderna. Det finns alldeles för många politiker som är med och stickar kejsarens nya offerkoftor. Sluta med det.
Jag tänker att det i det sammanpressande svenska politiska landskapet finns luckor att fylla. I synnerhet om man har mod att leda ett parti som orkar stå för att man inte kommer att tillfredsställa alla. Som det danska Liberal Alliance, som i valet 2022 när andra partier lovade elstöd, gick till val med sloganen ”Du kan godt” (ungefär: du klarar det). Partiet belönades med 7,9 procent av väljarstödet. Vid valet 2026 nådde partiet, trots en smärre knarkskandal, ett väljarstöd på 9,4. Slutsatsen måste vara att det går att vinna väljare utan att smörja bidragskrämarna.
Och nog är det märkligt att det inte finns ett enda parti som vågar tala om det rimliga och rättvisa med att införa marknadshyror. Att det inte med nödvändighet betyder högre hyror, däremot – som Danmark och Finland visat – att det går att få ett förstahandskontrakt på en vecka.
Jag saknar också ett parti för oss borgerliga som bryr oss om miljö och klimat. För dem som inte bryr sig finns tre andra borgerliga partier att välja på.
Man kan ju också tänka sig att man försöker leda folket, i stället för att ängsligt följa det.
Jag vet att jag inte är den enda med hjärtat till höger som deppar över Tidöregeringens brutala rovdrift på varg, klimatpopulismen, ointresset för att bekämpa den invasiva växtligheten och för att bevara urskogen. Man måste inte ”ha folket med sig”. Man kan ju också tänka sig att man försöker leda folket, i stället för att ängsligt följa det. Vill man bli ledd kan man ju göra som i Schweiz och folkomrösta stup i kvarten.
Frågan om en ny renmarkskommitté kan tyckas som en randfråga i Stockholm. Men nyss hemkommen från en lång reportageresa i Norr- och Västerbotten, kan jag lova att det inte är det där. Och för mig är det ett mysterium att Liberalerna som enda parti lagt krokben för en ny utredning genom att gång på gång invända mot allt och intet i direktivet. (Svensk Jakt 26/7)
Nu hamnar i stället frågan på den nya regeringens bord. Blir den rödgrön är vi tillbaka på ruta ett. Magdalena Andersson har i en intervju med Sameradion sagt att hon vill ”återuppta” Renmarkskommittén, vilket jag har svårt att tolka som något annat än att återinsätta den gamla utredaren, Eric Runesson. Alltså den utredare som vill ge den lilla minoriteten renskötande samer rätt att kapitalisera på natur och jakt, på bekostnad av den stora gruppen samer, andra etniska minoriteter och majoritetssvenskar. Liberalt?