Detta är en understreckare, en fördjupande essä, dagligen i SvD sedan 1918. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
I årets valrörelse slet sig mediekritiken loss, löpte ut från akademi och kultursidor och blev en fråga för gemene man. Inför öppen ridå fick vi se politiker av alla slag öppet ifrågasätta journalisters utgångspunkter och förförståelse. Flera partiledare tackade nej till traditionella starka medier med hänvisning till att upplägget tydde på politisk slagsida. Om inte otänkbart så i alla fall riskfyllt bara för fyra år sedan.
Emblematisk är SVT-intervjun med ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin (M). Att politiker spelar in journalisternas intervjuer för att i efterhand kontrollera att citaten stämmer har varit en rutin i många år redan, men här publicerades hela råmaterialet på ministerns egen kanal långt innan SVT ens börjat klippa inslaget. En och samma fråga ställdes under tre kvarts tid. Det var svårt att komma ifrån intrycket att reportern redan hade sin vinkel klar och att ministern förväntades leverera en förutbestämd pusselbit till den lucka hon hade i sitt manus. När han avvisade inte bara intervjuarens påståenden utan också hennes problemformuleringsprivilegium, krackelerade situationen. Hittills har närmare en halv miljon tagit del av Bohlins inspelning. Det är en skaplig tittarsiffra, också med SVT-mått mätt.