Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
DEBATT | ERSÄTTNINGAR
I Sverige talar vi ofta om vikten av egen försörjning – att arbeta och kunna påverka sin egen livssituation. För de flesta är det en självklarhet. Men för personer med funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa som har nedsatt arbetsförmåga, ser verkligheten annorlunda ut. De försörjer sig på sjuk- eller aktivitetsersättning och behöver anpassningar, stöd och flexibilitet för att kunna arbeta, helt eller delvis. Många har mycket begränsade ekonomiska resurser och riskerar livslång fattigdom. Samtidigt kan det för dessa personer vara fullt rationellt att avstå från arbete. Inte för att viljan saknas, utan för att regelverken gör steget mot arbete för osäkert och riskfyllt.
Personer med intellektuell funktionsnedsättning, autism eller psykisk ohälsa har ofta en stark vilja att arbeta, utvecklas och ta steg mot egen försörjning. Många är redan engagerade i praktik eller ideella uppdrag, andra har till och med fått konkreta jobberbjudanden. Trots detta känner sig många tvingade att avstå av oro att förlora sin sjuk- eller aktivitetsersättning, att stå utan inkomst eller att inte kunna återvända till trygghetssystemet om arbetet inte fungerar. Viljan att jobba finns – men systemet hindrar.
Sverige har i praktiken ett mycket strikt regelverk för att kombinera aktivitets- eller sjukersättning med arbete. Försäkringskassan ska göra en individuell bedömning av arbetsförmågan i varje enskilt fall. Det skapar en osäkerhet och långa handläggningstider vilket gör att många avstår från att ta ett erbjudande om arbete av oro att bli av med hela sin ersättning. Konsekvensen blir att systemet i praktiken skapar incitament att avstå från arbete.
I alla våra nordiska grannländer finns tydligare och mer förutsägbara regler för att kunna ha en begränsad arbetsinkomst utan att ersättningen omedelbart påverkas. Det betyder att man kan tjäna upp till en viss nivå utan att ersättningen påverkas, först när inkomsten överstiger denna nivå minskas den statliga ersättningen. Det gör systemet transparent, förutsägbart och rättssäkert.
Betydligt fler i våra grannländer har en egen inkomst från arbete, även de med full sjukersättning. I Sverige är det ovanligt med egen inkomst även för den som har sjukersättning på deltid. Om andelen personer med sjukersättning och egen inkomst i Sverige skulle nå upp till samma nivåer som våra grannländer, handlar det om tiotusentals personer som skulle ges chansen.
Glädjande nog verkar det finnas en politisk samsyn om att genomföra en förändring. När webbtidningen Heja Olika tidigare i år gjorde sin stora valundersökning instämde samtliga riksdagspartier i påståendet: ”Personer med sjuk- och aktivitetsersättning ska tillåtas ha en begränsad löneinkomst utan att ersättningen påverkas, i likhet med hur det fungerar i våra nordiska grannländer.”
Vi uppmanar därför nästa regering, oavsett politisk färg, att ta nödvändiga initiativ som möjliggör en begränsad inkomst vid sidan av sjuk- och aktivitetsersättning. Ett tydligt, förutsägbart regelverk i likhet med våra grannländers, skulle skapa den trygghet som krävs för att fler ska våga ta steget ut i arbete. Att ge fler människor möjlighet att arbeta efter sin förmåga är inte bara en fråga om ekonomi, utan om värdighet, delaktighet och ett mer inkluderande samhälle.
Lennart Jönsson
Wiljagruppen
Anders Lago
FUB – För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning
Camilla Rosenberg
Autism Sverige
Eric Donell
riksförbundet Attention
Nicklas Mårtensson
Funktionsrätt Sverige
Läs även