1 050 matcher, 253 mål och fyra olika klubbar blev det i NHL för Eriksson.
Men tiden i slutet av 2010-talet vill han glömma. Ingenting blev som forwarden hade tänkt sig, berättar han för Göteborgs-Posten.
Eriksson menar att han gjorde allt för att ta en plats i klubben, men att det som hade gjort att han lyckats i andra klubbar inte längre fungerade i Kanada.
– Jag fick jobba i uppförsbacke hela tiden. Jag låg alltid högt upp på alla tester i fysen, på skridskotesterna – men det räckte aldrig. Det hittades anledningar att trycka på. Går man i en negativ miljö dagligen så testas man mentalt och det var perioder då jag tror att jag tog mig igenom tiden där på rutin.
”Spela mot sin egen klubb”
Eriksson beskriver det som att han pekades ut som en syndabock i lokala medier, delvis på grund av sitt stora kontrakt.
– Det var svårt att ha den känslan inom sig – att man fick nästan spela mot motståndarna och sin egen klubb varje match. Att man inte hade dem bakom sig. Det var väldigt tufft, säger han.
Familjen lämnade Kanada
Men det hela ska ha gått över en gräns under en hemmamatch i Rogers Arena. 41-åringens familj var på plats iklädda de blåa tröjorna med Erikssons namn och nummer på ryggen.
Då började supportrar komma med hån och förolämpningar mot familjen.
– Mina barn hade självklart min tröja på sig – och de skrek ner dem totalt. Folk kunde inte bete sig. Det var bara så jävla tråkigt, berättar Eriksson för GP.
Efter att NHL-stjärnans yngsta dotter inte blivit intagen till de äldsta barnens skola flyttade familjen tillbaka till Dallas. Detta medan Eriksson spelade kvar i Vancouver Canucks och hoppades på att bli trejdad.
Eriksson trejdades sedan till Arizona Coyotes, där han gjorde sin sista säsong som NHL-spelare innan han återvände till Frölunda.