← Alla nyheter

Dagens Nyheter · 1 tim sedan Senaste

Beabadoobee gör ett smetigt, spretigt och charmigt album

Beabadoobee kränger mellan välpolerad indierock, älskvärda poptrummor och dova elektroniska beats. Att lyssna på ”Pylon” är som att dricka en jordgubbssmoothie spetsad med grus, skriver DN:s Alexandra Sundqvist.

Beabadoobee kränger mellan välpolerad indierock, älskvärda poptrummor och dova elektroniska beats. Att lyssna på ”Pylon” är som att dricka en jordgubbssmoothie spetsad med grus, skriver DN:s Alexandra Sundqvist.

Indierock

Beabadoobee

”Pylon”

(Dirty Hit/Interscope)

Hon är verkligen ett barn av sin tid. Beabadoobee, eller Beatrice Laus som hon egentligen heter, är måhända född år 2000. Men det är från 1990-talet hon hämtar merparten av sina musikaliska influenser.

Med sin mix av taggiga gitarrer, grungeiga riff, smittande melodier och avväpnande textrader har den 26-åriga artisten sakta men säkert byggt en trofast fanskara världen över. Allt medan hennes låtar kretsar kring teman som skeva kärleksrelationer, vuxenblivande, självtvivel, ensamhet och viljan att revoltera mot såväl det egna övertänkandet som sociala konstruktioner.

Hennes låtar har fått resonans, inte minst bland unga tonårstjejer vilket inte är svårt att förstå. Det finns någonting underbart upproriskt och befriande sardoniskt hos den Londonbaserade artisten. Eller som hon själv sammanfattar det i ”Switchblade” på det nya albumet ”Pylon”; ”growing up just means to fuck everything up again”.

Att lyssna på Beabadoobees fjärde fullängdare är lite som att dricka en jordgubbssmoothie, spetsad med… grus. Det i sig är en komplimang. I en tid då alldeles för mycket populärmusik tycks vilja stryka lyssnaren medhårs, bland annat genom att maxa idén om självförverkligande som ett glossigt och lite härligt konsumistiskt livsprojekt, kliver Beabadoobee in med sina skitiga kängor och påpekar att det kan vara minst lika uppbyggligt att bara fucka upp alltsammans.

Ändå är ”Pylon” långt mer mångfacetterat än så. Ilska, alienation, längtan, uppbrott, leda. Allt får plats på skivans fjorton spår. Ljudbilden kränger mellan välpolerad indierock, älskvärda poptrummor, distat manglande, viskande sång och dovt elektroniska beats. ”Pylon” är ett spretigt album. Men det är också påfallande smart, punkigt och charmigt. Stundtals blir det lite smetigt, kärlekskrankt och lättviktigt. Men Beabadoobee landar snart på fötterna igen.

Bästa spår: ”Pylon” och ”Switchblade”

Läs fler skivrecensioner och alla texter om musik.

Få mer kultur med våra nyhetsbrev

• Intro – håll koll på det senaste i musikvärlden.

• På scen – håll koll på teater, dans och ståupp.

• DN Kultur – det bästa från Kulturredaktionen.

Här kan du registrera dig för att få dina favoriter av DN:s olika nyhetsbrev.

Läs hela artikeln hos Dagens Nyheter →

Metodai Nyheter är en nyhetsaggregator. Hela artikeln finns hos källan. Upphovsrätten tillhör respektive medium.