Autofiktion
Regi Pedro Almodóvar, med Bárbara Lennie, Leonardo Sbaraglia, Aitana Sánchez-Gijón, Victoria Luengo.
FILMRECENSION. I Pedro Almodóvars nya film går två berättelser in i varandra.
Det är snyggt, lekfullt och personligt.
DRAMA. Året är 2004. Elsa (Bárbara Lennie) har en ohygglig migrän. Hennes pojkvän Bonifacio (Patrick Criado), brandman på dagen och strippa på kvällen, kör henne till sjukhuset. Läkaren känner igen henne. Elsa är filmregissör, men efter en kultfilm har hon gått över till reklambranschen.
Ett psykologsamtal och några lugnande piller senare visar det sig att hennes symptom beror på obearbetad sorg efter moderns oväntade död. Nu hyr Elsa ett vackert hus och där börjar hon skriva på ett nytt filmmanus.
Raúl har skrivit
Här landar vi i filmens titel: Autofiktion. Rad för rad följer vi Elsas berättelse, men det är Raúl (Leonardo Sbaraglia) i nutid som skriver fram den. Som regissör har han allt: prestigen, pengarna och pojkvännen.
Själv tampas han i ålderns höst med att återfinna sitt konstnärliga schvung. Då blir assistenten Monicas liv till litterärt stoff. Han kallar det fiktion, men för Monica är det ju verklighet.
Och eftersom vi befinner oss i den spanska nationalskatten Pedro Almodóvars värld är vi också i Madrid, bland avundsamt snyggt möblemang. Den parallella berättelsen, starka färgpaletten, sentimentala framtoningen, humorn och moderstemat är på sin plats.
Vem äger en berättelse?
Som vanligt skiner Almodóvars personliga berättelse genom, men även frågor som undersöker villkoren för konstnärligt skapande. Vem äger en berättelse? Går det egna konstnärskapet före allt? Kan man älska någon alltmedan man skapar?
Det är lekfullt av den spanske auteuren att skildra de intrikata spår som som följs av autofiktionens utmaningar. Men en sak är säker: det blir för många spår.
Visas på bio.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram, Bluesky, Threads och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.