912 sökte, tolv valdes ut. En av dem var Wasim Harwill, även kallad kultur-Zlatan, som nu har börjat på skådespelarutbildningen i Stockholm – och blivit pappa.
Han kommer med andan i halsen. Det hände en liten ”blöjincident” på morgonen. Jack Bo Harwill, 11 dagar gammal, sover bra, äter bra – och bajsar bra.
– Vi var tvungna att bada honom, säger pappa Wasim Harwill utan att gå in på detaljer.
– Varför pratar man aldrig om babyblues för pappor förresten? funderar han. Både jag och Lina bröt ihop några dagar efter förlossningen, trots att allt var toppen.
Men nu är de tillbaka och Jack är världens finaste bebis – förstås.
– Han vägde 4109 gram och var 54 centimeter lång. Ståtlig. När han ligger i min famn och jag tittar på honom känns det som om han alltid har varit här.
Att bli förälder är omtumlande och att dessutom börja på en av Sveriges mest prestigefulla utbildningar gör inte livet lugnare. Men Wasim verkar njuta av bådadera.
Wasim föddes i Bagdad och kom till Sverige som tvååring, växte upp i västerort. I högstadiet fick han en dramalärare från Libanon som inspirerade honom och i smyg sökte han till en danslinje på gymnasiet, men kom inte in. Drömmen om att skapa och stå på scenen har alltid funnits där.
– En dröm är när du inte ser hur du ska ta dig dit. När du väl kan se vägen, då har det blivit ett mål.
Nu är Wasims mål att ge allt de kommande tre åren, nörda ner sig i teorin, utforska kroppens möjligheter och framför allt utveckla sitt hantverk. Samtidigt vill han vara en närvarande pappa för Jack.
– Det var tredje gången jag sökte in, min fästmö Lina har alltid stöttat mig, hon är fantastisk!
Efter att för andra gången i rad ha tagit sig till det sista provet bestämde sig Wasim för att satsa allt på skådespeleriet. Han hade redan en konstnärlig kandidatexamen i visuell kommunikation från Beckmans designhögskola och uppmärksammades för sitt konstnärskap när han tog examen. Därefter började han en förberedande teaterutbildning på Actors Studio. Parallellt har han dansat på Balettakademin de senaste två åren.
– Till slut hittade jag leken – och därmed allvaret. När jag gjorde inträdesproven i våras var jag lugn. Jag var bara mig själv och kände mig faktiskt säker på att komma in.
Han visar på överarmen där han låtit tatuera ”Att vara” med små spretiga bokstäver.
– Det är en påminnelse om att jag är tillräcklig precis som jag är.
Med sina 31 år är Wasim bland de äldre i klassen och har som han säger ”levt många liv”. Visst kan erfarenhet vara bra att ha i yrket, men det är inte allt menar han.
– Jag tror att fantasi är det viktigaste verktyget för en skådespelare. Det behöver inte vara självupplevt för att man ska kunna gestalta något så att det blir trovärdigt, ibland kan det snarare stå i vägen.
Framtiden för kulturarbetare är inte ljus. Jobben få, konkurrensen hård.
– Det enda jag kan göra är att försöka bli så bra som möjligt, utveckla mitt hantverkskunnande och fokusera på det som jag själv kan påverka.
Wasims drömmar sträcker sig ända till Hollywood med mellanlandning på Dramaten och Stadsteatern, gärna några komplexa filmroller och en Guldbagge, kanske två.
– Mamma har sagt en sak till mig som etsats sig fast: ”Du har en tendens att lyckas med det du tar dig för – bara du bestämmer dig.”
I ett av sina många liv var Wasim undersköterska och dessutom en hygglig fotbollsspelare i division 2. Han ser flera likheter mellan en fotbollsmatch och en teaterföreställning.
– Det räcker inte att ha koll på sig själv och bollen/replikerna, man måste hela tiden se vad som händer på planen/scenen, var medspelarna befinner sig och vad de gör. Min fästmö kallar mig för kultur-Zlatan på skoj.
Det är en jättebra beskrivning – kan jag använda den?
– Pröva! säger Wasim Harwill.
Wasim Harwill
Gratuleras till: Har kommit in på den 3-åriga skådespelarutbildningen på Stockholms konstnärliga högskola och blivit pappa.
Ålder: 31 år.
Bor: Bagarmossen.
Familj: Fästmön Lina, arkitekt, och sonen Jack, född den 27 augusti 2026.
Gör: Just nu student.
Fritid: Sjunger för Jack.
Inspiration: ”Nothing is a distraction, everything is an inspiration”
Skriver: Dagbok varje dag.
Utmärkelser: Anders Sandrews utbildningsstipendium och Villa San Michele vistelsestipendium på Capri.
Känner sig fri: När han är i Norrmjöle, utanför Umeå, där Lina är uppväxt.
Därför är teater viktigt: Kan hjälpa människor att förstå varandra och världen, och ge hopp, speciellt när tiderna är så mörka som nu. Vi behöver magin.
Läs andra DN gratulerar och fler texter av Maria Huldt.