INSÄNDARE. Det behövs tydliga alternativ i politiken, är nästan alla politiska kommentatorer eniga om. När nu Socialdemokraterna sakta rör sig närmare och närmare de borgerliga partierna upphör gradvis stommen i det som länge varit den vänstra sidan, skriver Oskar Palm.
Som det nu ser ut så verkar Socialdemokraterna ha gjort sitt sämsta valresultat sedan införandet av den allmänna rösträtten. Många socialdemokrater ute i landet sitter säkert och funderar på varför.
Några har redan lagt fram teorier i medierna: fokuset under valrörelsen på att skrämmas med SD-ministrar i en potentiell nästa Tidöregering och avsaknaden av fokus på egna politiska reformer och förslag. Det ligger nog något i det. Tilliten till att partiledaren Magdalena Anderssons höga förtroende och popularitet (under våren) skulle vara tillräckligt för att nå ett gott valresultat, kan också ha bidragit.
Det är en internationell trend att etablerade maktpartier (ofta socialdemokratiska i Europa) går bakåt när väljare från arbetarklass och andra mindre bemedlade känner sig svikna när deras levnadssituation försämrats. I flera länder har en del av dessa tidigare väljare gått till populist- och missnöjespartier på högerkanten – som i flera av våra nordiska grannländer och andra EU-länder.
En del av orsakerna – pandemin och de störningar den medförde, Rysslands anfallskrig mot Ukraina som bidrog till kraftigt ökade energipriser i Europa och USA:s krig med Iran som nu innebär högre oljepriser – rår partierna till mångt och mycket inte för. Detta är dock en klen tröst för väljare som lever på eller nära marginalen och känner att allt blir dyrare för varje år som går, samtidigt som löner och bidrag inte alls vuxit i samma takt.
Om man ser till Socialdemokraternas utveckling under de senaste 30–40 åren ser man en tydlig utveckling där partiet rört sig mot den politiska mitten och närmat sig den borgerliga sidan. I flera fall har detta varit en uttänkt strategi, där man velat desarmera obekväma frågor där den andra sidan har ett övertag i opinionen - invandring, integration, brott och straff – genom att lägga sig så nära som möjligt för att göra det till en icke-fråga, så kallad triangulering.
Men även den ekonomiska politiken har rört sig mot den politiska mitten. Att ”Magda-moderater” blivit ett etablerat begrepp under de senaste åren borde väl om något vara ett tydligt tecken. Att bland annat den marknadsliberala tankesmedjan Timbro uttryckt samma sak borde också vara talande.
Det är värt beakta misslyckandet av den tidigare brittiske premiärministern Keir Starmer – som måste betraktas tillhöra mitten-höger inom Labour – med kraftigt dalande popularitet och därefter framtvingad avgång. Huruvida hans efterträdare lyckas bättre återstår att se.
Att satsa på att vinna över mittenväljare är något som också Demokraterna i USA försökt sig på de senaste decennierna. Resultatet blev Donald Trump – gånger två. Värt att notera är också framgångarna för den progressiva, mer vänsterlutande demokratiska falangen under de senaste 5–10 åren.
Huruvida partistyrelsen i Socialdemokraterna är oförmögen att se dessa trender och de påtagliga likheterna med motsvarande situation i Sverige – eller om de ser trenderna men väljer att titta bort – är inte lätt att veta.
Det behövs tydliga alternativ i politiken, är nästan alla politiska kommentatorer eniga om. När nu Socialdemokraterna sakta rör sig närmare och närmare de borgerliga partierna, där Centerpartiet verkar vara det som ligger närmast till hands, upphör gradvis stommen i det som länge varit den vänstra sidan.
Liknelsen med grodan som långsamt kokas i sitt eget vatten, då den inte märker den gradvisa uppvärmningen, ligger nära till hands.
Jag hyser inga större förhoppningar om att personer ur S-ledningen ska läsa denna text, än mindre att de ska ta den till sig. Men hoppas kan man ju alltid!
Mer om insändare: Så skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare