”Oväntade draget – C öppnar för en ren S-regering”, ropar Aftonbladet på torsdagen.
Anonyma källor i Centerpartiet uppger att man är öppna både för en S-C-MP-regering och att samarbeta med en S-regering.
Oväntat för vem, kan man undra.
Centerpartiet gick till val med Magdalena Andersson som uttalad statsministerkandidat och har samtidigt aldrig krävt att få sitta i regeringen. Att en S-regering låg i korten var således givet.
Centerpartiets enda kategoriska krav i regeringsfrågan är att Vänsterpartiet inte ska ha ministrar. Dessvärre, för C, har Vänsterpartiet ett lika kategoriskt krav om motsatsen.
Den här motsättningen är känd sedan evigheter och har inte kommit ett dugg närmare en lösning för att C lyckats få Aftonbladet att framställa dem som kompromissvilliga.
Om något har låsningen hårdnat under de dagar som följt på valet.
I ett långt inlägg på torsdagen förklarar Vänsterpartiets förhandlingsperson-utan-motpart Ida Gabrielsson hur och varför V landat i den position man har, och att inga påtryckningar ur den gamla socialdemokratiska handboken kommer ändra på den saken.
Gabrielsson slår också fast att sakpolitiska förhandlingar kan bli aktuella först när regeringsfrågan är utredd.
Låsningen mellan C och V må vara hård, men den är inte särskilt svår
Om vi faktiskt ska lyssna på vad Vänsterpartiet säger, och det börjar kanske bli hög tid för det nu, är det där sista ett besked som borde vålla viss panik hos både socialdemokrater och centerpartister.
Många, inte minst gamla S-ledare som Göran Persson, har varit ute och betonat att processen måste få ta sin tid.
Att regeringsbildningen kommer bli långdragen har redan blivit etablerad sanning bland folk som kommenterar det hela.
Och visst – om S, V, C och MP ska enas om ett sakpolitiskt fyraårsprogram kan det bli komplicerat, även om det naturligtvis är fullt möjligt förutsatt att viljan finns.
Den senaste regeringsbildningen i Danmark tog månader. I Belgien hinner man ibland knappt klart innan följande val.
Det finns säkerligen respekt och förståelse för långdragna förhandlingar – men det förutsätter att det finns några förhandlingar.
Vilket det just nu alltså inte gör. Och inte heller ser ut att göra, förutsatt att ingen flyttar sig på riktigt först.
Låsningen mellan C och V må vara hård, men den är inte särskilt svår. Antingen går den att lösa eller inte. Svaret på den frågan måste vi rimligen kunna ha mycket snart.
Om svaret är nej – det går inte – då blir just den här processen rimligen mycket kort.
Då får Magdalena Andersson helt enkelt tacka nej till talmannens sonderingsuppdrag, eftersom förutsättningar att komma vidare saknas.
I vassen ligger Ulf Kristersson kvar och lurar.
Viktor Barth-Kron är politisk kommentator på Expressen.