Sverige har byggt något ovanligt. Få länder i Europa har ett starkare ekosystem för bolag som startar, växer och tar sig ut i världen. Historiska exempel är Ericsson, Volvo och SKF. Senare exempel är Spotify, Klarna, Lovable och Legora. Det har gett jobb, exportintäkter och innovationer som stärkt hela samhällsekonomin.
I dagarna samlade SVCA i samarbete med Business Sweden företrädare för institutionella kapitalförvaltare i Stockholm i syfte att sammanföra dem med svenska fondförvaltare som investerar i svenska tillväxtbolag. Att flertalet av institutionerna är utländska visar på det stora internationella intresse som finns för den svenska marknaden.
I dag är det förhållandevis enkelt att starta och finansiera bolag i uppstartsfas i Sverige, men betydligt svårare att sedan skala upp. När bolagen ska ta steget från lovande till ledande har många bolag svårt att hitta finansiering på hemmaplan, och de som lyckas gör det oftast med hjälp av utländska investerare. Det är ett kvitto på att svenska bolag håller världsklass. Men det betyder också att avkastning, ägande och inflytande i hög grad hamnar utanför Sverige – i fonder med svensk anknytning är i dag nära nio av tio investerare utländska. Det är värden som svenska sparare och kapitalägare kunde, och borde, ta större del av.
Att investera i onoterade tillväxtbolag handlar inte om välgörenhet. Tillgångsslaget har tvärtom historiskt levererat god avkastning för den som är långsiktig och har rätt kompetens. Sjätte AP- fonden, med uppdrag att investera i just onoterat, hade exempelvis den bästa tioårsavkastningen av alla AP-fonder med 12,2 procent per år. Det visar vad svenskt institutionellt kapital kan åstadkomma på den onoterade marknaden när förutsättningarna finns på plats.
Just nu står ekonomisk säkerhet och strategisk motståndskraft högt på den politiska dagordningen, och kapitalförsörjningen till teknik- och tillväxtbolag är en central del av diskussionen. Samtidigt har utvecklingen gått fort åt andra hållet: år 2000 var 22 av världens 50 högst värderade bolag europeiska, i dag är de fyra. Länder som bygger inhemsk förmåga att finansiera sina växande bolag bygger också långsiktig konkurrenskraft. Sverige har goda förutsättningar att ligga i framkant här.
Tre saker skulle göra stor skillnad redan nu.
För det första behöver det bli enklare för stort kapital att nå mindre fonder och bolag, och för mindre fonder att ta emot stort kapital. I dag är avståndet mellan de största institutionella investerarnas minsta investering och de svenska fondernas storlek ofta för stort, och då uteblir affären trots att båda sidor skulle vinna på den. Detta är dessutom kompetenser som efterfrågas i hela EU-systemet. När EU nu formar framtidens strukturer för scale-up-finansiering bör Sverige, med ett av Europas starkaste ekosystem, sitta vid bordet.
För det andra behöver synen på och förståelsen för investeringar i onoterade innehav uppdateras så att investeringar som byggs upp över femton år inte bedöms på tre eller fem års sikt och därmed systematiskt undervärderas.
För det tredje behöver vi vidareutveckla och aktivt arbeta för att behålla investeringskompetens. Investeringar i onoterade tillgångar kräver erfarna team, och Sverige har en spetskompetens på området som behöver tas tillvara och växa hos fler institutionella kapitalförvaltare.
Nästa generations framgångssagor skrivs just nu. Frågan är var dessa bolag grundas, var de växer och vilka som äger dem. Det avgör sedan om det blir vi eller andra som får ta del av de jobb och den tillväxt som det ofrånkomligen kommer att föra med sig. Nu behöver fler hjälpas åt för att det ska bli vi.
Corinne Uppman Helminen, Global Lead Capital Attraction, Business Sweden
Isabella de Feudis, vd SVCA