Till alla som trodde att journalistiken är i kris.
Och till alla som förstått att den inte är det.
Det ligger 11 343 mejl i mappen märkt läsarmejl på min dator.
På skrivbordet och i mina hyllor vilar hundratals pappersbrev skrivna med blyerts, bläck, skrivmaskin och dator. Telefonsamtalen och reaktionerna jag fått i sociala medier under mina år som chefredaktör räknas också i tusental.
Engagemanget för Sydsvenskan och för journalistiken är enormt.
Relationen till tidningen är stark och viktig för väldigt många och det finns en stor förväntan på att vi ska leva upp till högt ställda krav. Visst, ibland kan de där läsarmejlen handla om sudoku och uteblivna tidningsleveranser, men ofta också om vilka artiklar vi skriver, vilka vi inte skriver, hur vi presenterar vårt material, vilka åsikter som får plats och så vidare.
Vi har andra sätt att mäta engagemang för tidningen som helhet. Klick, antal inloggade läsare, antal följare och likes på Instagram, Facebook och Tiktok.
Intrycket består. Journalistiken är stark och viktig och har alla möjligheter att överleva in i kommande generationer. När vi hittar ämnena och tonen tar även tusentals tonåringar och unga vuxna del av vår journalistik.
De 11 000 mejlen och alla andra reaktioner från er får kanta min väg från Sydsvenskan till nästa uppdrag.
Där kommer jag att mötas av ytterligare tusen läsarmejl. Det är i runda slängar så många anmälningar som varje år hamnar hos Allmänhetens Medieombudsman, MO. Min viktigaste uppgift som MO blir att hjälpa människor som skadats på ett orimligt sätt av publiceringar i press, radio och tv, att få upprättelse.
Bra journalistik kommer alltid att granska, skava och drabba. Därför måste den också göras på ett ansvarsfullt sätt. De medieetiska reglerna är väl etablerade på alla redaktioner i landet och utgör branschens egna riktlinjer: låt alla kritiserade få komma till tals ordentligt, överväg namnpubliceringar noga och så vidare. Seriösa journalister vågar titta såväl läsare som dem vi granskar i ögonen. Först ska vi ställa alla frågor som bör ställas, sen ska vi ta ansvar för det vi publicerar.
För min del har det alltså blivit dags att lämna och det här blir min sista av runt 200 krönikor som chefredaktör för Sydsvenskan. Att tidningens tjugoandra chefredaktör lämnar över till den tjugotredje är inte en stor nyhet i en värld full av krig och klimatförändringar. Men det är ett bra tillfälle att påminna om några saker.
Som att tidningen getts ut oavbrutet sedan 1848, i snart 180 år, med samma syfte – att rapportera om vår tid och vår del av världen.
Som att tidningen står stadigt ekonomiskt med en rimlig vinstmarginal och en stark ägare.
Som att vi är oberoende och verkar under de unika svenska yttrandefrihetsgrundlagarna.
Som att vi är demokratins tjänare och en omistlig del av den, starkt krympande, fria världen.
Det låter kanske som stora ord. Och jag står för dem. Journalistik har ett egenvärde. Men det är i mötet med er läsare som den blir verkligt viktig. Sydsvenskan ska både dra brallorna av korrupta makthavare och hålla örat nära marken för att förstå hur vår journalistik kan vara till glädje och nytta i din vardag.
Jag vill påstå att tidningens uppdrag aldrig har varit viktigare. I en snudd på ogenomtränglig massa av desinformation, missinformation, svammel, propaganda och AI-slop, ska vi stå för något annat: faktakontrollerad, relevant, opartisk journalistik. Dessutom ska vi vara torget där åsikter får mötas och brytas.
Hotet från omvärlden känns in på skinnet. Samtalstonen är hårdare än någonsin. Journalistiken ska stå stadigt i den miljön. Förnuftet måste få råda – för att uttrycka det med avlidne kollegan Per T Ohlssons ord.
Sydsvenskan ska ge dig journalistik i ögonhöjd kompletterad med kvalificerade grävjobb, blixtsnabba nyheter, reportage och opinionstexter som utmanar. Malmö och Lund är våra självklara utgångspunkter. Så har vi jobbat i 180 år och vi kommer att fortsätta minst lika länge till.
Under sex år och fyra månader har jag haft det yttersta ansvaret och det har varit både det viktigaste, svåraste och roligaste jag gjort i yrkeslivet.
Chefredaktörsjobbet bjuder på en enorm bredd. Strategibeslut om redaktionella satsningar, trycktider och ekonomi blandas med eget skrivande, läsande, representation och massor av dagliga beslut kring olika publiceringar. Vilka bilder ska vi visa och inte? Hur gör vi med namnpubliceringar?
Jag lämnar med vetskapen om att vi kunnat satsa på journalistiken. Vi har vässat och moderniserat den snabbaste nyhetsrapporteringen, skapat nya poddar, utvecklat den grävande journalistiken, startat en ungredakion. Runt 25 journalister har anställts under min tid och inte en enda har sagts upp av besparingsskäl.
Mest stolt är jag över det lagarbete som varenda dag präglar Sydsvenskan i en vardag som kan vara krävande. För det svåra saknas inte. Vi har skickat medarbetare till krigszoner, hanterat en pandemi, mottagit flera direkta hot, hamnat i otaliga hatstormar och gjort ett och annat misstag.
Nu lämnar jag över allt detta, nycklarna och den symboliska facklan till Lena Philipson. Tillsammans med Sveriges bästa redaktion för hon tryggt arvet vidare.
Till alla er som läser Sydsvenskan, inte minst ni som fyllt min mejlbox med de där 11 343 mejlen, vill jag säga: Tack för mig, det har varit otroligt! Fortsätt att ta del av Sydsvenskans journalistik, fortsätt att tycka till och fortsätt att höra av er. Tidningen och journalistiken kommer till och förbättras i dialogen. Utan er ingen Sydsvenskan.
Vi ses!
Tre höjdpunkter
- Sydsvenskan fyllde 175 år i maj 2023 och vi firade stort på Malmö Live.
- I mars 2024 utsågs Sydsvenskan till Årets Dagstidning i Sverige. På den stora galan på Berns i Stockholm där priset delades ut fick vi också utmärkelsen Årets förnyare för vårt arbete med Spårhundarna.
- Sydsvenskans reporter Inas Hamdan vann Stora Journalistpriset 2023 för sin granskning av hur Al Jazeera rapporterade om Sverige. En superstjärna fostrad på Sydsvenskans redaktion.
Sydsvenskans chefredaktörer 1946–2026
1946–1967 Christer Wahlgren
1967–1987 Olof Wahlgren
1987–1990 Kurt Karlsson
1990–1992 Per Gunnar Holmgren
1992–1992 Håkan Bengtsson (tf)
1992–1998 Jan Wifstrand
1998–1999 Anna Grosskpf (tf)
1999–2004 Hans Månson
2005–2008 Peter Melin
2008–2008 Jonas Gruvö (tf)
2008–2013 Daniel Sandström
2013–2014 Lars Dahmén
2014–2020 Pia Rehnquist
2020–2026 Jonas Kanje
2026– Lena Philipson