”The summer where everything turned upside down.”
Det skrev den 20-åriga simtalangen Klara Lindqvist på sin Instagram i somras.
Men vi tar det från början.
Luleåbon Klara Lindqvist, 20, var under flera år en av Sveriges mest lovande unga simmare med medaljer från både ungdoms-SM och junior-SM.
Men sommaren 2025 lämnade hon Sverige för Palma på Mallorca.
– Jag har simmat i jättemånga år, i typ 20 år. Jag har liksom varit simmare hela mitt liv. Jag kände att jag behövde en nytändning. Jag behövde komma ut och se något nytt, säger hon.
Flytten handlade också om att hitta motivationen till att fortsätta med sporten.
– Många tjejer som kommer upp i 20-årsåldern, eller till och med ännu yngre, och inte är på den yttersta elitnivån slutar. Det ville inte jag. Jag ville fortsätta simma, men kände att jag behövde komma in i ett nytt sammanhang. Då var en flytt utomlands rätt beslut.
Lindqvist nämner ”Sluta sluta” där Therese Alshammar är en av ambassadörerna, som ett viktigt initiativ för att få unga tjejer att fortsätta med idrotten.
I Palma väntade en helt ny vardag. Det var ett nytt land, nya människor och ett nytt språk.
Hur skulle du beskriva din tid i Palma?
– Den var fantastisk. Jag träffade nya människor, lärde mig om landet och upptäckte nya saker om min sport.
Men det var inte bara simningen som utvecklades. Att flytta ensam till ett annat land innebar att Lindqvist tvingades stå på egna ben.
– Det var självutvecklande. Jag kände ingen, varken i eller utanför simklubben och kunde inte heller språket. Så det var svårt men det var verkligen ett fantastiskt år där jag kunde växa som både person och atlet.
Återvände hem efter ett år på solorten
Efter ett år var det ändå dags att åka hem. Till Luleå och Luleå simsällskap.
I Palma hade hon ofta tränat tillsammans med jämnåriga simmare i stora grupper. I Luleå är hon den äldsta i gruppen och tränar ofta tillsammans med betydligt yngre simmare. Hon menar ändå på att hon får ihop sin individuella träning på den nivå hon befinner sig på.
Dessutom finns möjligheten att träna tillsammans med andra klubbar.
– Vi har ett nära samarbete med bland andra Umeå och Sundsvall som gör att jag kan åka dit och träna också.
– Men det är klatt att det är svårt. Man får dock tänka att det är en individuell sport och det går att göra väldigt, väldigt mycket fast man är ensam.
Samtidigt är hon glad över få finnas där som en förebild för de yngre i simsällskapet.
– Jag tycker det är jätteroligt att få vara med barnen och de unga och att hjälpa dem i deras karriär. Jag vill inspirera dem.
Mamman har tävlat i OS
Simningen har alltid funnits nära för Klara Lindqvist och det är svårt att prata om hennes karriär utan att nämna hennes mamma.
1984 simmade Anna-Karin Lindqvist OS i Los Angeles.
I dag är hon sin dotters tränare och de har en minst sagt speciell relation.
– Det är en riktig lyx att få ha henne som både mamma och tränare. Vi är ett dreamteam.
”Jag är Klara och hon är Anna-Karin. Och så är det med det.”
Att ha en mamma som själv varit på den största internationella scenen innebär samtidigt att man har stora skor att fylla. Men Klara upplever inte att det är en press.
Hon ser det snarare som motivation.
– Nej, ingen press egentligen. Men jag sätter höga förväntningar på mig själv. Jag uppskattar bara att ha det som motivation.
– Jag är min helt egna person. Jag är Klara och hon är Anna-Karin. Och så är det med det. Jag gör mitt bästa och det räcker gott för mig.
Den stora drivkraften är att hjälpa andra
2024 berättade Anna-Karin i en intervju med Sveriges Radio att Klaras mål var OS 2028 – i just Los Angeles, 44 år efter mammans OS-deltagande i samma stad.
Den planen är inte längre aktuell.
– Nej, det är inte troligt.
I dag handlar Lindqvists mål om mer än bara tider och medaljer.
– Mina mål just nu är förutom att så klart ta medaljer på junior-SM och förbättra mina personliga tider faktiskt att hjälpa andra. Jag vill få andra att förstå att allt är möjligt. Det är min stora drivkraft just nu.
”The summer where everything turned upside down.”
Och så var det den där sommaren. När allt vändes upp och ner.
Året i Palma hade varit fantastiskt, men också tufft.
– Jag hade en liten dipp skulle jag säga. Mitt år i Palma var fantastiskt men det var också tufft – att vara så långt hemifrån. Det var en speciell tid i mitt liv.
Men framför allt handlade orden om en förlust. Hennes tidigare tränare och nära familjevän Hans Chrunak gick bort.
– Det var den största anledningen. Det var jättetufft. Det är alltid jobbigt att förlora någon som står en nära.
För Klara var Hans Chrunak mer än en tränare. Han var en person som format henne till den simmare hon är i dag.
– Det är en perfekt blandning av Hans Chrunak och Anna-Karin Lindqvist som har skapat mig.
Hon beskriver honom som hård. Men också precis så som hon ville att en tränare skulle vara.
Hon berättar att Chrunak fortfarande finns kvar i hennes träning och att hon ser tillbaka på honom på ett väldigt positivt sätt.
– Vi gör fortfarande övningar som han kom på, ”Chrunak-serier”, som vi kallar det. Han lever kvar hela tiden.