Han skulle ta över godset, skogen och jaktmarkerna – hans syster skulle det inte. Det har varit spelreglerna hela livet för Carl-Fredrik Wachtmeister, 42. För så fungerar ett fideikommiss.
Han kommer inte längre ihåg när det avslöjades att hans framtid var utstakad.
– Nej. Det bara var så. Jag har vetat om det hela livet. Jag minns inte när jag fick höra det första gången.
Han jobbade sida vid sida med greve HG Wachtmeister innan den stora tvisten ledde till att han åkte ut. Det har satt sina spår.
– ”Man förvaltar bara Trolle Ljungby, man äger inte det”. Sådant har jag fått inprogrammerat sedan jag var liten, säger han och syftar på grevens klassiska uttalande.
Han växte upp i Stockholm och hans allra första år var ändå ganska vanliga, menar han.
– Mina föräldrar såg till att skydda mig från det som skulle komma, säger Carl-Fredrik Wachtmeister.
Sommar och jul tillbringades dock alltid på slottet Trolle Ljungby i Skåne hos gammelfarbror och gammelfaster, greveparet HG och Alice Trolle-Wachtmeister. Jakten var den första syssla som Carl-Fredrik deltog i.
– Men mina föräldrar lät mig också göra andra saker. ”Ska du vara där hela livet, är det bra att hinna något annat först”, menade de.
Tänkte du aldrig: ”Jag skiter i detta”?
– Nej! Aldrig att jag försökte krångla mig ur det.
Det mest rebelliska han gjorde var att – efter lantbruksskolan – studera porträttmåleri i Florens i Italien. Men även där och då, när folk frågade, sa han:
– Jag ska bli grisbonde.
Men 2019 vände allt.
von Blixen-Finecke intygade grevens hälsa
Carl-Fredrik Wachtmeister jobbade som vd på godset och bodde med sin familj på ”Lilla slott”, ett annex till Trolle Ljungby på 748 kvadrat, fördelat på fyra våningar.
Omgivningen visste att greven började bli dement, men täckte upp för honom, berättar han.
Men när slottets viltmästare Linus Larsson skulle få ett extremt förmånliga jakträttsavtal, då ville Carl-Fredrik Wachtmeister sätta stopp. Om greven hade varit frisk hade han aldrig släppt igenom det, ansåg han.
– Linus Larsson är proffs, han är anställd, hans arbetsgivare är dement. Jag såg det som ett direkt bedrägeri. Men jag fick rådet att inte anmäla det: ”Polisen är upptagna med granater i Malmö, de skiter i ditt jaktarrende”.
Men överhovmästarinnan vid hovet, Kirstine von Blixen-Finecke, trädde in och intygade att greven var frisk. Därmed kunde ett kontrakt till slut signeras.
Under följande år skrev greve HG Trolle-Wachtmeister om sina testamenten.
I stället för Carl-Fredrik Wachtmeister, arvingen som utbildat sig för att ta över godset, gynnades nu paret Kirstine och Hans von Blixen-Finecke.
Till slut sa greven upp Carl-Fredrik Wachtmeister från vd-tjänsten och sparkade ut honom från godset.
– Jag sa ”hejdå, HG, nu har vi packat bilen och huset och åker härifrån. Så nu syns vi nog aldrig mer. Jag tycker att det är väldigt sorgligt, för jag har sett dig som min absolut närmsta familj”.
– Men han bara tittade på mig med förvirrade ögon och sa ingenting.
Arvingen: Det har gått fel till
Nu står de båda adelsfamiljerna framför domaren i Kristianstads tingsrätt. På torsdag ska Carl-Fredrik Wachtmeister förhöras.
– Det är jättetaskigt för alla. Det har verkligen rört till det. Och det är sådant slöseri med tid! Man borde skämmas.
Vem borde skämmas?
– Vi. Alla. Om man ser sig runt i världen så finns det riktiga problem. Och så sitter vi i en sandlåda och kastar kottar.
Var det rätt att stämma von Blixen-Finecke?
– Ja. Jag anser ändå det. För det är så uppenbart att det har gått fel till.
Rättegången kommer att pågå hela hösten. Sjuksköterskorna som vårdade greven, hans butler, viltmästaren Linus Larsson och grevens jaktkompis, finanskändisen Erik Penser – alla kallas som vittnen.
Huvudfrågan: Var greve HG Trolle-Wachtmeister dement när han ändrades sina testamenten?
Sedan Carl-Fredrik Wachtmeister tvingades bort från slottet har han flyttat mellan bostäder i Skåne, nu senast på Näset.
Han jobbar med kakao för ett schweiziskt jordbruksföretag och tycker i hemlighet att det är lite skönt att han sparkats ut från slottet. Nya basen är en vanlig villa vid kusten och nya jobbet innebär resor till Sydamerika där kakaobönorna odlas.
– Jag hade inte kunnat se världen, om jag hade varit kvar på Trolle Ljungby.