Detta är en kommentar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Min far brukade säga till mig, medan han var i livet, att Monica vet minsann hur man tar en motgång.” Så lyder första meningen i Tone Schunnessons ”Ultravåld”. Av den får man veta ganska mycket.
Vi får veta att Monica använder språket för att markera en social tillhörighet som hon inte riktigt klarar av att leva upp till (upplysningen att pappan levde när han pratade är strängt taget ganska överflödig): hon befinner sig på bortaplan, och det inte bara i språkligt hänseende.