Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Partierna till vänster har ägnat valrörelsen åt att tala om att beskatta företagare som är så framgångsrika att de blivit rika. Och att i största allmänhet prata nedsättande om entreprenörer.
Att Centerpartiet profilerar sig som företagsvänligt hindrade inte Elisabeth Thand Ringqvist från att avfärda Voi-grundaren Fredrik Hjelms åsikter med att han är en ”tech bro”. V-ledaren Nooshi Dadgostar påstår att de ”superrika har byggt sin förmögenhet på att pressa vanliga människor att betala höga matpriser, betala höga hyror och höga räntor”.
Samtidigt gav sig företagsledare in i debatten på ett nytt sätt. I Financial Times sade Jacob Wallenberg att han är ”djupt oroad” för vänsterns ekonomiska politik. Och Spotifygrundaren Martin Lorentzon sade till DI:
”Jag bor helst kvar i Sverige och startar nya företag här. Blir miljardärsskatt en realitet så måste jag tyvärr flytta härifrån.”
Att entreprenörer ofta är just udda betyder inte att de ska idoliseras eller mytologiseras.
Så hur ska Sverige förhålla sig till sina entreprenörer?
Jag lyssnade en gång på Uri Levine, medgrundare av appen Waze och författare till ”Fall in love with the problem, not the solution” (Watkins Media Limited). Han konstaterade att entreprenörer måste älska det problem de vill lösa, inte den lösning de kommit på vid första eller ens tionde försöket. De måste ständigt vara redo att förkasta sin egen produkt, för att hitta en ännu bättre. Och han beskrev företag som entreprenörens bebis – det håller en vaken på nätterna.
Just Levines bebis såldes till Google för drygt en miljard dollar. Dagen därpå gick han till jobbet för att bygga nästa företag.
En ny kärlek, till ett nytt problem.
Det har forskats mycket på entreprenörer, och man kan konstatera att de i genomsnitt utmärker sig när det gäller sådant som hängivenhet, uthållighet och riskvilja. Att entreprenörer ofta är just udda betyder inte att de ska idoliseras eller mytologiseras. Det gör dem inte till experter på politik eller effektivisering av statlig byråkrati, vilket framgick av Elon Musks Doge-projekt. Framgångsrika entreprenörer blir inte automatiskt genier på alla områden, eller moraliska föredömen.
Däremot gör ett samhälle klokt i att vårda sina udda entreprenörstyper. Ge dem goda förutsättningar med en bra skola och högre utbildning. Och sedan utrymme att sitta och fnula på sin besatthet och få stor utdelning på sina risker. Många kommer att satsa och misslyckas, medan några få kommer att skapa stora värden också för andra.
Men Spotify har demokratiserat musiken på ett sätt som världen aldrig skådat
Sverige har lyckats väldigt bra med det, vilket framgår bland annat av att vi ligger etta i Europa med flest enhörningar per capita och bland de tio främsta länderna globalt. Orsakerna ligger troligen i en kombination av högt humankapital, tillit, välfungerande institutioner, social trygghet, frimodighet mellan människor och en allt friare ekonomi. Och bebisarna som håller sina grundare vakna på nätterna skapar inte bara jobb och skatteintäkter, utan betyder också mycket för Sveriges anseende i världen.
Men Dadgostar pratar på i termer av: ”De rika vill att vi kollar på varandra – så att vi inte tittar på dem. De kämpar så hårt för att hålla oss arga och splittrade.”
Det finns andra sätt att se på företagsamhet och orättvisor. I veckan uppmärksammade brittiska The Spectator 18-årsjubileet av Spotifys lansering i Storbritannien. Skribenten Simon Heptinstall minns sin uppväxt, när en stor musiksamling var en lyx för dem som hade råd. Men Spotify har demokratiserat musiken på ett sätt som världen aldrig skådat, konstaterar han:
”Spotify är ett av den moderna civilisationens genuina underverk.”
Vi behöver kanske inte jaga ut en av upphovsmännen till det underverket ur landet.